Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1866, sida 2

usets tålamod på ott svårt prof, dels till sljd af min ringa skicklighet att på ett öfertygande sätt behandla siffror, och slutlien derföre att den statsckonomiska åsigton ch specialdetaljer med öfverlägsen skickliget ofelbart komma att af andra medlemmar f ståndet behandlas. Jag utbedjer mig säunda att få inskränka rig till några allnännaro betraktelsor. När man säger att traktaten icko medfört lla de fördelar man förväntat, må det tilåtas mig att fråga, hvilka äro de sålunda vikna förhoppningarne? IIar väl någon biligtvis kunnat förvänta, det vi skulle kunnat vetinga oss förmåner, hvilka Belgien, Engand, Italien, Hansestäderna och Tyskland cke kunnat ernå? Jag har svårt att föreställa mig att någon på allvar hyser ett sålant anspråk, och ber att så fråga hvilka nedel vi dertill skulle användt? Eller anser man att vi gjort för stora medgifvanlen? Dorvid må erinras, att vi tvärtom zjort mindre medgifvanden, med afseende flera vigtiga artiklar, än nyss omförmälda stater. Jag vill ej upptaga tiden med anförande af specialiteter: de torde för dem, som härvid fästa intresse, redan vara kända. Således, vi hafva ernått lika mycket som undra större och mäktigare stater; vi hafva, åtskilliga fall, gjort mindre medgifvanden in dessa; hvad hade man mer kunnat förvänta? Anspråket att vi skulle kunnat, efter vårt godtycke och våra hugskott, bestämma traktatens innehåll, är alltför lösigt och föga rimligt att ens behöfva upptagas till vederläggning. Men, säger man, vi hafva genom borttagandet af någon del af den ntaf ständerna beslutade bevillning blottställt dem för vådan att nödgas genom andra skatter ersätta den sålunda uppkomna brist. Har då någon sådan brist uppstått? Nej! — Var icke en sådan af rikets sednast församlade ständer förutsedd? Onekligen. Hvaruti bestå då — jag tillåter mig att upprepa denna fråga — de svikna förhoppningarne? Väl ej deruti, att icke någon brist uppstått. — Tack vare traktatens tillämpning redan under sistlidet år, kan dock med en oförtydbar officiel siffra visas, att tulluppbörden för 1865 med mer än en half million öfverstigit den för 1864, och detta oaktadt tullnedsättningarne. Jag kommer här, mot min vilja, till de förhatliga siffrorna, ehuru jag vet väl att de finnas, som ej ens af dessa låta sig öfvertygas. Om jag säger: två gånger två är fyra, så svarar man mig: detta kan icke bestridas, men icke är detta en följd af den franska trak taten. Mycket sannt; men sanningen a denna aritmetiska uppgift består i jemn bredd med den franska traktaten och ha! ej af denna blifvit rubbad. På samma sät om jag säger: tulluppbörden för 1865 har varit en half million högre än den föl 1864, så svarar man mig: detta kan ick bestridas, men icke är detta en följd a franska traktaten. Mycket möjligt; men för hållandet qvarstår dock i jemnbredd me den franska traktaten, och sålunda komme denna icke att göra någon ny beskattninj af nöden. Har således ur denna synpunkt någo: skada uppstått? Finnes här någon, som verk ligen sjelf tror, eller förväntar sig att kunn bibringa andra den tro, att K. M:ts rege ring gjort sig till uppgift att störta riket fattigdom och elände, att ingripa uti repre sentationens rättigheter, att vanvårda under såtarnes väl och undergräfva deras förvärfs medel, samt att hon för ett sådant ändamål vinnande använder bemödanden, om hvilka omfång och ansvarsfulla tyngd de, som klan dra henne, knappast torde göra sig någo! riktig föreställning. Den andra satsen uti bevillningsutskottet förslag till beslut i denna fråga synes mi lida samma brist som den första, den nem ligen att hvila på en uppgift, hvars enlighe med verkliga förhållandet torde blifva svå att fulltyga. Är det i sjelfva verket faktisk att rikets ständer hade förväntat att trakta ten skulle blifva, före sin tillämpning, under ställd deras pröfniog och godkännande? detta afseende torde det vara tillfyllestgå rande att åberopa hvad jag nyligen haft ära anföra om rikets ständers vid sednaste riks möte fattade beslut om beräkningen af tull inkomsterna, hvaruti den oförtydbart utta lade framställningen om innan nuvarand riksdag inträdande tullnedsättningar uteslute all möjlighet om en förväntan från riket ständers sida om traktatens underställand före dess tillämpning. Jag torde här kunna sluta dessa allmänn betraktelser. I hvad som rörer våra närir gar, bränvinet och öfriga ämnen, som hit hör: lärer en bättre belysning, än jag skulle kann lemna, icke uteblifva. Innan jag slutar detta alltför långa anft rande, kan jag dock icke återhålla en b: traktelse, som troligen påtvingat sig flera ä mig inom detta hus. Jag har under denn riksdeg hört åtskilliga bittra — efter mi