Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1866, sida 2

ståndaros sida. Längst går dock i doattal nänseondo prestoständet. Förgäfves förklara konungens rådgifvare, att traktaternas förkastande af ständerna skulle i hög grad kompromettera de förenade rikenas regering; förgäfves visa do obållbarheten af de skäl, som blifvit anförda mot konungens rätt att träffa dylika öfverenskommelser för en följd af år och att vidtaga den nedsättning af tullsatser, som utgjorde vilkoret för afslutandet af samma fördrag; förgäfves visa de, med do klaraste sakförhållanden, att traktaterna redan ländt landet till stort gagn, utan att någon enda af de förutspådda olyckorna eller svårigheterna inträffat — allt förgäsves: Presterna — dessa ardans män, hvilka vigt sitt lif åt högre ting — bedöma statsrättsliga ärenden bättre än den erfarne, mångpröfvade utrikesministern, och finansiella bättre än finansministern. Och när de det göra, så förbjuder dem naturligtvis ,,samvetet att understödja statshanalmgar, hvarigenom regeringen öfvorträdt sin befogenhet och ledt riket in på fördorsvets bana! Represontationen och särskilt presteståndet skall aflägga ett lysande prof på ,sjeifständighet, genom att bringa regeringen i förlägenhet och utsätta hela svenska nationer för en, rentut sagdt, skandal. Denna hänsynslöshet, i förening med sjelfklokhet att bedöma ärender, som ligga utom deras sfer, bättre än mannen af facket, trycker sin brända prägel på dessa sista gången församlade riksdagsprester. Resultatet af deras öfverläggningar blef dock det bästa möjliga. Med öfvervigt af en röst, antogs traktaten — dermed var saken vunnen — men med tillägg af misstroendeomdömet, hvilket, kommet från detta stånd, är alldeles betydelselöst. Presteståndet har äfven här, likasom i representationsfrågan, räddat allt utom äran. Att den politiska vänskapen och oviljan här spelat å alla sidor en betydande roll, låter sig ej fördölja. Hade regeringen varit politiskt reaktionär, så är det helt visst att presteståndets nu uttalade betänkligheter och ogillande af den fraaska traktaten aldrig framträdt, liksom utan tvifvel den goda sakens framgång i bondeståndet nu varit mycket beroende af erkänslan för regeringens politiska ståndpunkt. På samma sätt finner man hos adeln angreppen mot regeringen utgå från fienderna till representationsfrågan, från lederna af dessa ,trofasto 293, hvilka äro kallade att rädda fäderneslandet ifarans timma. Så höjer ombudet för ätten ,,Svenske, den mångtalande frih. Rud. Cederström, sin slöa glafven mot regeringen för dess djershet att, med grundlagsenlig rätt, ingå det för landet lyckliga fördraget; så har en af den nya representationens argaste motståndare, frih. v. Klinckowström, laddat sig med on massa uppgifter, hvilka skola ådagalägga frihandelns olyckor; ännu sakna vi dock br Brakels djupa, tragiska bastoner, qvädande drapat öfver Sverges undergång. Men — alla dessa ansträngningar äro nu förgäfves. Den goda saken har ännu en gång segrat, hurudant än adelns beslat blifver, och motståndet har blott ytterligare lyftat en flik på den mantel, der bakom de pathetiska orden om fosterlandskärlek m. m. gömma sig många små passioner af sårad fåfänga, hämndbegär och annan sjelfviskhet. Det är dock godt att detta dödkött kommer i dag och att det kan bortbrännas af kritiken och det allmänna ogillandet. I borgareståndet stod hr Sundvallson på sin post. Äfven han var sig lik, en värdig bundsförvandt åt regeringens fiender hos adeln soch presteståndet. Denna kris emellertid nu öfverständen, hoppas vi att den närvarande riksdagen skall hafva asslutat sina svåraste värf. Ännu föreligga ärenden, såsom importtullar på lifsförnödenheter, hvarom det nu biir tid att tala med fullt allvar; men de äro dock af jemförelsevis underordnad betydelse. Må vi med glädje se den lösning, som är vunnen på landets vigtigaste spörjsmål, och må vi derefter med förtröstan afvakta den nära ligIgande framtid, då vårt sfädernesland, under tidsenliga statsformer, skoll alltmer framgå på den borgerliga frihetens och odlingens bana! Staden och Länet. Herrar Stadsfullmäktige handlade vid sitt i går på e. m. fortsatta sammanträde följande ärende: Till en serskild beredning hade remitterats de förslag, som blifvit afgilna dels af hr Berger om meddelande af föreskrifter beträffande tomternas dränering i staden, uppsamling af latrinspillning, skräden m. m. samt bortförandet af all dylik orenlighet, och dels af hr Hedlund jemväl om sättet för bortförandet af spillning. Beredningen, som vits-lordat tillvaron af de utaf förslagsställarne såsom skäl för deras förslag anförda olägena mm ir 2 —