Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1866, sida 1

Ja 21 20 50 37 hor I 18 I 21.636 — 21 kannor 63,6 kub.-tum på 1 qv.-fots yta —— nn n—?— det allmänna bästas synpunkt och visa de lösliga, ytliga, det rent af löjliga i invänd ningarna mot de ganska moderata fordringa som den nya idåens anhängare sökte gör Åsällande. Då dess förklarade motständar sägo hvilka eröfringar den redan gjort, huri den icke blott alstrat många lifvande fram tidsförhoppningar hos dem, hvilkas samhälls ställning och förhållanden den afsåg att för ändra, utan äfven väckt till klar insigt a det djopt orättvisa och genom sina följde förderfliga i status quo så många af landet ädlaste och upplystaste män, började de an oråd och nedstämde betydligt den höga ton hvarur de dittills talat. Emellertid slog ideö allt djupare rötter i folkmedvetandet; natio nen började inse, att det kulturstadium, hvar till den kommit, kräfde stora eftergifter fö sden sålänge och i så många hänseender förtryckta och orättvist behandlade qvinnananspråk, liksom den omsider började fatta att dessa eftergifter skulle utöfva ett i hög grad välgörande inflytande på dess eger framtid. Den förändring i allmänna meningen, som sålanda småningom uppkommit, tack vare emancipationsidsens segerkraft, kunde ej annat än i någon mån inverka på lagstiftningens gång i vårt land, huru ofullkomligt än vår gamla ständsrepregentation motsvarat denna allmänna mening. Gång efter annan ha medgifvanden gjorts åt qvinnan af begge statsmakterna, lagbud, som utestängt henne från åtnjutande af rättigheter, hvilka tyckas grundade i sjelfva naturen, ha borttagits, och några af de skrankor, som hindrat henne från att vinna en i ekonomiskt hänseende oberoende ställning, ha undanröjts, trots den ifriga opposition och de olycksprofetior, som de djerfva tilltagen framkallat hos dem, hvilka alltjemt anse qvinnan såsom ett mannen i intelligens liksom i viljeoch handlingskraft underlägset väsende. Men dessa koncessioner ha varit enstaka och till större delen mindre betydande; den goda saken har visserligen gått framåt, men dock blott med verkliga tuppfjät, och den sent väckta allmänna rättskänslan är långtifrån tillfredsställd. Ännu återstår mycket att göra, innan det kan sägas att den svenska qvinnans förnuftsoch tidsenliga fordringar blifvit uppfyllda, innan samhället kan sägas ha brutit med det uråldriga, halft barbariska system, enligt hvilket hon betraktats såsom dess styfbarn, och genom upplåtandet af nya verksamhetsområden och beredandet af nya bildningstillfällen åt henne fallgjort ett länge försummadt åliggande och derigenom befrämjat ej blott hennes, utan äfven sin egen framtida förädling, andliga utveckling och välfärd. Ett nytt bevis på stegringen och spridningen af intresset för reformer i det ifrägavarande hänseendet är ekonomintskottots tillstyrkande af hrr Ridderstads och Svensns motioner, som våra läsare redan känna. Väl har detta grundligt och i ampla ordalag motiverade tillstyrkande åtföljts af en reservation från åtta riddersmän, åtta andans män och en representant för det akademiska vetandets högre ljus, men redan den omständigheten, att den liberala meningen kunnat segra i ett af ståndsrepresentationen bildadt utskott, vittnar om att, ifall reformförslaget ej denna gång skulle gå igenom, dock utsigterna för dess framgång i en mycket snar framtid äro ganska ljusa. Utskottet har ej blott framhållit det grundade i qvinnans anspråk att inom telegrafverket ätnjuta samma rättigheter i befordringsväg och naturligtvis samma löneförmåner som mannen, det har äfven förordat Svensöns förslag att qvinnan skulle få taga maturitetsexamen vid de högre läroverken och vid universiteterna deltaga i undervisningen samt aflägga de inom de verldsliga fakulteterna vanliga examina, för att sedan erhålla befordringsrätt till tjenster och befattningar, hvartill hon kan anses lämplig, och hvaraf särskildt nämnas läkarens och skollärarens. Hara på en gång välgörande och genomgripande verkningar denna reform skulle medföra, inser den lätt, som egnat den vigtiga samhällsfrågan någon närmare uppmärksamhet, utan att vara förblindad genom några förutfattade föreställningar om mannons medfödda rättigheter och intellektuella öfverlägsenhet. Under närvarande förhållanden kan det möjligen gå för sig att påstå, det qvinnans själsförmögenheter äro af den beskaffenhet att de ej medgifva inhemtandet af den vetenskapliga underbyggnad, som bestridandet af de befattningar kräfver, hvartill de frågavarande reformförslagen afse att berättiga henne. Men om qvinnor vid universitetet eller vid den fria akademien fingo tillfälle att grundligt studera vetenskapen och att utveckla den intelligens, som eljest skulle qväfvas och förslappas under konvenansens och den hvardagliga rutinens bedröfliga inlytande eller taga en både för dem sjelfva och deras omgifning ofördelaktig riktning i brist på ledning och mål — om de finge sålunda begagna sig af de institutioner, som äf staten eller enskilta kallats till lif för berämjandet och spridandet af vetande och )ildning, skulle säkert resultaterna i många