Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1866, sida 2

om folkundervisningen. Ur den nyärshelsning, som biskop Beckman nyligen utfärdat till Hernösands stifts presterskap återgifva vi följande vackra yttrande, som visserligen ej innehåller något nytt, men som erhåller en viss betydelse, dådet utgått ur en biskops mun: ,Må här några ord inflätas till vårdarne af folkskolan och af dess arbeten. Afven dessa ord hafva i den stora förändring, om hvilken jag ofvan talat, en synnerlig anledning. Det är företrädesvis menige allmogens barn, hvilkas undervisning och bildning genom folkskolan afses; det är ock menige allmogen, af hvars uppoffrande kärlek denna skola förnämligast skall underhållas, uppehållas och utbildas till motsvarighet mot sitt ändamål. Hvad förmår jag, hvad förmå andra herdar och lärare för detta syfte uträtta, om vi icke af menigheten mötas med en verksam välvilja för folkskolan och dess vigtiga uppgift? Denna uppgift har såväl för samhället isin helhet, som serskildt för Sverges menige allmoge, genom den nya ordningen vunnit, om möjligt, en ännu större vigt än den förut egde; säkert är åtminstone att vigten nu blir ögonskenligare, ja, alldeles påtaglig för hvar och en som kar sinne för fosterlandets väl. Obestridligen får nemligen allmogen, enligt det nya statsskicket, utvidgad både rätt och pligt att på fäderneslandets lif och utveckling i dess helhet utöfva inflytelse. Huru skulle denna inflytelse kunna blifva välgörande, derest icke allmogen mer och mer vaknade till begär efter de nyttiga kunskaper, den sannskyldiga bildning, som sätter den i tillfålle att med urskilning, sans och förstånd utöfva de rättigheter åt densamma äro förunnade? För att urskilja hvilka män, som icke allenast genom redbarhet i karakteren, utan ock genom nödiga insigter, äro lämpliga att föra folkets talan, erfordras nödvändigt, att folket med begärlighet tillegnar sig all den verkliga upplysning, som står till buds. Utan denna upplysning kan ingen till fäderneslandets och kyrkans båtnad utöfva det vigtiga kallet att välja dessa ombud, som skola inför konungen föra folkets talan i fäderneslandets vigtigaste angelägenheter. Der okunnighet och råhet hyllas, der råder ock denna låga egennytta, som undergräfver samhället, emedan den blott ser på sitt, ej på andras, aldraminst på det helas bästa; der saknas framför allt sinne för samhällets vigtigaste angelägenhet, själens odling genom sann bildning. Uppenbart är sålunda, att allmogen, kan fullgöra sin pligt mot fäderneslandet endast i den mån den begärligt omfattar och brukar alla tillgängliga medel för vinnande af sann upplysning och bildning. Må alltså församlingarne vara rätt måna och blifva allt månare om att väl ordna sitt skolväsende, att erhålla skickliga och samvetsgranna skollärare! Ingalunda må det betraktas såsom en onyttig prydnad för själen att, jemte den framför allt nödiga salighetens kunskap ur Guds ord, äfven hafva tillegnat sig de vigtigaste sanningarne angående arten och beskaffenheten af Guds skapade verk i naturen och af hans styrelse öfver menniskorna, såsom denna möter oss i verldshistorien. Serskildt vigtig måste anses kännedomen om vårt eget lands naturliga beskaffenhet, om dess landskapers olika skaplynne, om de källor till yttre och inre förkofran detta land erbjuder, om dess inrättningar, lagar och styrelseform, om det sätt på hvilket svenska folket hittills genom Guds nåd och under hans mäktiga beskydd häfdat sig sjelfständighet mot utländskt och inländskt förtryck. Alla dessa ämnen böra utgöra vigtiga och Jockande föremål för hvarje vaknande kunskapsbegär. Icke heller kan det petraktas såsom öfverflödig bildning att förmå i skrift uttrycka sina tankar, att någorlunda på siffran kunna beräkna både sina egna och samhällets materiella behof och tillgångar. Sådana insigter äro icke allenast nyttiga, utan blifva alltmer beböfliga, ja nödvändiga för hvarje svensk man, som hädanefter vill med framgång tjena sitt fosterland och fullgöra sina pligter såsom samhällsmedlem i kyrka och stat. Må derför menigheterna med uppoffrande allvar söka bereda åt det uppväxande slägtet tillgång till dessa insigter.