Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1866, sida 2

vid ingenting till saken. Vill man för reston se det ifrågavarande partiet inom Svergo till mer än hälften lyftande sin mask, så bör man läsa presteståndets protokoller från tiden för diskussionen af det nya kyrkohandboks-förslaget, en tid, då partiet var ungdomsfriskare och, på grund af den då rådande poiitiska reaktionen, ojomförligt modigare och fördensknll uppriktigare än nu. Vi skola en gång, då vårt första kyrkomöte närmar sig, uppfriska minnet af nämnda diskussioner. Det kan hafva sin nytta för de protestantiskt sinnade prester och lekmän, som blifva kallade att å kyrkomötet bekämpa och oskadliggöra vissa prelaters sträfvanden. I en blifvande artikel skall närmare redogöras för puseyitismen inom engelska statskyrkan och de protester densamma i dessa dagar framkallat såväl från församlingsmedlemmar i allmänhet som från den del af det anglikanska presterskapet, som förblifvit reformationens grundsatser troget. Stridon hotar att blifva häftig och medföra många förvecklingar, ej minst på grund af anglikanska kyrkans samband med och beroende af en stat, hvars lagstiftande församling omfattar män af många olika religiösa bekännelser: presbyterianer, independenter, unitarier, qväkare, judar och katholiker. Intetdera af de inom episkopala kyrkan kämpande partiorna tycker särdeles om, att ett så sammansatt parlament skall ingripa i deras strid, vare sig till det enas eller det andras förmån; men sålänge den episkopala kyrkan är en stats-kyrka, gynnad och besoldad af staten, är nu ett sådant ingrepp fullt berättigadt, hurn obebagligt det må vara. Äfven denna sida af saken har sitt intresse, och man kan af densamma bemta åtskilliga lärdomar.