Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1866, sida 2

al ensamma nomia åtskULIgA lärdomar. — Monaco-traktaten. Dag. N.r medi delar en anmärkningsvärd skrifvelse af den 19 Januari från en korrespondent i Paris till den engelska tidningen ,, Morning Star, hvilken skrifvelse lyder som följer: Kabinettet är ännu sysselsatt med frågan om Monaco-traktaten. Ledarne af frihandelsrörelsen i Frankrike skulle anse det högst besynnerligt om England icke begagnade detta tillfälle att hos franska regeringen göra anspråk på samma förmåner som blifvit Monaco beviljade. Om ni blott gör er mödan att genomläsa fördraget med England af den 23 Jan. 1860 och jemföra det med den konvention, som nyligen blifvit afslutad med Monaco, så skall ni finna att Storbrittanien har uppenbar rätt att fordra fri sjöfart i franska hamnar. Följden af att denna fordran blefve uppfylld skulle blifva att till Frankrike kunde tullfritt införas allt slaga smidt och gjutet jern samt stål, äfvensom redskap, maskinerier och ångmaskiner; samt ytterligare att bomullsväfnader skulle kunna dit införas för en fjerdedel af den nuvarande orimliga tullen. Inom franska kabinettet löpa nu två motsatta strömmar; den ena representeras af herrar Rouher och Baroche, men mot dessas åsigter om handelsfrihet sätter sig på det häftigaste handelsministern Bbic. Det i gårdagens Monitör införda cirkuläret, hvilket endast är anmärkningsvärdt genom svagheten i dess argumenter, är, i likhet med artiklarne i Aftonmonitören och Constitutionnel angående Monacotraktaten, skrifvet under Behics inflytande. Journal des Dbats har redan segrande gendrifvit regeringens argumenter. Det frisinnade partiet, till hvilket jag har goda skäl att anse kejsaren sjelf höra, är vida öfvervägande inom det nuvarande kabinettet, ehuruväl omständigheterna till dato, serskildt hvad Monaco-fördraget angår, tyckas strida mot denna uppgift. Premierministern Rouher är af ofantligt mycket större vigt än hr Behic, men som den nu ifrågavarande saken egentligen hör till handelsministerns område, så har hr Båhic makt att upprätthålla sina protektionistiska åsigter. Hr Bhic är en man med ganska snabb uppfattning och godthufvud, men eger ej förmåga att se en sak i stort, och blotta tanken på att utsträcka frihandelsprincipen till fremmande folks sjöfart på Frankrike förekommer honom i högsta grad oroande. Italiens, Englands, Sverges-Norges och IIansestädernas rätt att, i kraft af de med dem afslutade traktater, komma i åtnjutande af de åt Monaco beviljade förmåner, är dock sjelfklar. På hvilka skäl förnekar hr Båhic deras rätt att vara i samma förhållande som Monaco? Herr Behic påstår att fördraget med nämnde stat blott är en tullförening. Men om hans excellens läser senatskonsultatet af den 25 Dec. 1852, skall han der få se: ,Les traits de commerce en vertu de Particle 6 de la constitution ont force de loi pour les modifications de tarifs qui y sont stipuls. De handelstraktater, som blifvit afslutade i kraft af artikeln 6 i konstitutionen, äro just de med England, Italien o. 3. v. Det är uttryckligt stadgadt i dessa fördrag att förmåner, beviljade åt någon stat, med hvilken Frankrike har ingått en handelstraktat, skola af sig sjeltva och genast åtnjutas af de öfriga. Monaco är en stat, och det fördrag, som Frankrike afslutat med den till ,tullarnes nedsättande, eger i följd af ofvanstående citat laga kraft samt behöfver icke lagstiftande kårens stadfästelse. Det åligger derföre de makter, i hvilkas handelsfördrag med Frankrike finnes klausulen om ,,den mest gynnade nation, att yrka på tillgodonjutande af deras rätt.