Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1866, sida 2

framkallat. Vi våga icke påstå, att den nuvarande ställningen varit förutsedd af srauska regeringen och att några åtgärder blifvit vidtagna för sorans besvärjande. Då mexikanska expeditionen företogs, befann sig den stora amerikanska republiken i inbördes krig, hvilket, så kunde man förmoda, skulle få en helt annan utgång än det fick, och efter vår uppfattning hade Söderns seger varit oundgänglig för förverkligandet af våra förslager i Mexiko. Vi förvånsdes såledos då, att Frankrike, som vågade så stora summor och sin militäriska ära för denna expedition, icke skyndade att erkänaa den regering, som var konstituerad i Richmond. Hela expeditionen var ett fel, hvilket man un måsto godtgöra. Man måste taga sakerna som de äro; vi måste draga oss ur affåren så godt det låter sig göra, utan att hvarken kasta osa i onödiga faror eller låta tillbaka hålla oss för de faror som förefinnas. Ett står dock fast: utrymningen af Mexiko ön skas af franska regeringen, af Förenta Sta terna och af franska nationen. Dei vore on verklig olycka, om det under dessa omständigheter icko skulle våra möjligt att blifva enige om medlen och om detta skulle leda till skadliga förvecklingar. Enligt ,Revue har för öfrigt franska regeringen, i det den uppställt noninterventionsprincipen, banat väg för frågans lösning. På elutot af artikeln kan dock icke ,, Revue contemporaine hålla sig från några bittra utfall mot den stolta republiken. . Allmänna uppmärksamheten är för närvarande fästad på en process, som företer en finansskandal. Det kompani, som eger italienska jernbanan öfver Simplon, har råkat i konkurs, och administratorerna hade, för att undvika all inblandning från de franska intressentornas sida, låtit handlägga målet i Gendve. En doel af de franska akticogarne hafva emellertid inledt en direkt undorsökniug mot det gamla förvaltningsrådet, i hvilkat Emile Chevalier, Lavalette, Blaque Freres, m. fl. varit medlemmar. Advokat för kärande parterna är sammo Grandmanche de Beaulieu, hvilken en gång var så bosvärlig för herrarne Pereira, då det handlade om rättegången om hamnbyggnaden i Marseille etc. Ett enda faktum torde vara nog för att beteckna den lättsinniga förvaltningen. Styrelson har debiterat ,jetons de pråsence för icke mindre än 400,000 francs. Don sednasto balen i Tailerierna omtalas som särdeles briljant; en korrespondent tili .Indep. belge yttrar sig om den på följande sätt: ,Nära fyra tusen personer bevistade denna bal. Kejsaren talade länge med engelske ambassadören och furstinnan Metternich. Kejsarinnan bar en hvit drägt; hals, axlar och panna strålade af diamanter. I sällskap med henne syntes alltid prinsessan Mathilde och prinsossan af IIohenaollern. En kudrilj förekom, i hvilken endast syntes unga personer, iklädda pittoreska kostymer: grekiska, skottska m. fl. Man såg äfven en magnifik arabisk höiding från provinsen Coustantineh i hvit burnus, prydd med hederslegionen, åtföljd af sin 15-årige sou. Kejsaren syssolsatto sig en lång stund med dessa begge öknons barn och kunde icke återbålla sitt löje, då han af tolken sick vota, att den unge urabgossen rodan hade ett harem, bestående af fyra qvinnor. BELGIEN. Förenta Staternas president har tillsändt konung Leopold II on skrifvelse, som vittnar om hang beundran för den aflidne och hans sympathier för den nye konungen. — Don myckot bekante franske markison Flers, som för tre år sedan dömdes af fransk domstol till ett mångårigt fängelsestraff för sin hemliga korrespondens med utlandet, bar nyligen af nerrsleg aflidit i Bräössel. Flers undandrog sig domen genom en snabb flykt och uppehöll sig sedan hela tiden i Belgien, dor han utgaf sin diplomatiska korrespondens, hvilken hade do flesta europeiska furstar och ministrar till abonnenter. STORBRITTANIEN. En rik amerikanare, Peabody, som i London förvärfvat sin förmögenbet, har nu för andra gången visat den arbetande klassen i denna stad en storartad frikostighot. För ett eller annat år sedan anslog hr Peabody en summa af 150,000 Å till uppbyggande af sunda, välinrättade arbetarebostäder i Storbrittaniena hufvudstad, och den sednast oftentliggjorda redogorelsen af bestyrelsen för dessa bostäder visar, att de medfört oberäkneliga välsignelser i alla riktningar. Na har hr Peabody för samma ändamål tillställt samma bestyrelse on summa af 100,000 2. Times skrifver med anledning häraf: Det må vara förlåtligt, om vi äro ur stånd att fiuna passande uttryck för den erkänsla vi egna denna ädla handling af monniskokärlek. En sådan gåfva från en enda person är måhanda den mest lysande akt af frikostighet, som man erinrar sig. (I hr Peabodys fadernesland, Förenta Staterna, äro dock så storartade gåfvor för vetenskapliga eller sociala ändamål icke alltför enstaka företeelser.) Testamentariska förordningar må vara prisvärda, men i sådane aflåter den icke sin egendom till andra först då när han sjeli icke längra kan njuta åen. Ifrågavarande gålva är deremot gjord i gifvarens lifstid; han har, för att bereda menniskor lycka, afstått från en half miliion i klingande mynt. —L— — 6 —2—— mm a VV VV OO AAA LL LV MM — — — — Mm