föranlåton att osvergifva sina gamla påståendon, att regoringen icko ägt rätt att nedsätta tullsetserna, sodan konstitutionsutskottet lempat de derom väckta anmärkwingarne utan afscende. Emellertid har Posttidnivgen i detta Bodnare amna framlagt några dokumenter, som ytterligare styrka, att den praxis, som i detta hänscende alltifrån 1809 ägt rum, varit fullt enlig med lagstistarnes mening, Dessa dokumenter bestå uti ett memorial af den 16 Oktober 1809, ingifvet till Ridd. och Adeln af presidenten frih, J. Liljencrantz, angående behofvot att genom jerkning i tullafgifter kunna underlätta handelsförbindelser med främmande länder, öfver hvilket memorial ekonomiutskottat ofgaf ett utlåtande d. 7 Febr. 1810, som slutar mod foljando ord, af hvilka vi kursivera dem, på hvilka vigten här liggor: Vid öfvervägande af dessa och de flere uti ofvar åberopade memorial andragne skäl lärer icke något tvifvelsmål återstå för angelägenheten af sjötullsafgifternas tillfälliga förändringar; och som till deras beslutande rikscns ständers bifall bör föregå, få utskotten härmed tillstyrka dotsammas meddelande sålunda: Att på Kongl. Maj:ts Egit Höga godtsinnarde, intill nästa riksdag, må ankomma, att cnär omständigheterna dertill föranleda, efter insordrado underdåviga yttranden af vederbörande collegier och efter statsrådets hörande, höja å de varor, som lämpligen kunna större sjötullsarsjijter åläggas, desse umgålder till och med Ö procent utörver den vid denna riksdag fastställande sjötulls-taxa: hvarvid dock i underdånighot torde böra förutsättas, att icke någon sådan allmän förböjning må ske, som egentligen åsyftar en directe tillokning at statsverkets tillgångar, utan fastmera endast de förändringar göras, hvilka hafva till husvudföremäål att gagna handeln och näringarne; äfvensom af riksens ständer det underdåniga förbehåll torde framställas, att K. M:t, då sådant finnes mod rikets bästa vara förenligt, täcktes i nåder tillåta en motsvarande nedsättning af sjdötullsafgifter å sådane varor, gom en billig minskning deri böra beviljas till uppmuntran och bofordran af en förmånligare handelsgemenskap med sandra länder. Hvilket utskottots betänkande likväl varder til riksens höglofl. ständers närmare granskning och egna afgörande vördsammast öfverlomnadt. Detta betänkande bifölls af adeln samt presteoch bondestånden, men afslogs af borgareståndet, som dock sedermera beslöt att ,låta all vidare följd af denna skiljaktighet förfalla, hvarefter ständerna afläto till Kongl. Maj:t följande skrifvelse: ,Stormäktigste Allernådigste Konung! Då i fråga om beredandet af en större national fördel, genom nya Handelsgrenars öppnande och alpassade Tullförfattningars vidtagarde, oförutsedda händelser ofta fordra sådana Oeconomiska åtgärder, som förut ej kanna bestämmas, och det vid Afhandlingar med Utrikes Magter samt Ilandelstractaters afslutande ofta är oundvikligt att å viesa varor förändra Stora Sjötullsafgifterne; men dessa såsom upptagne bland dem, hvilka hafva egenskap af Bevillaing, enligt 60 S af Regeringsformen, icke få ökas utan bifall af Riksens Ständer, hvaraf skulle följa, att ingen rättelse uti Stora Sjötulls-taxan förrän vid nästa Riksdag kunde ega rum, ehuru mycket än en sådan rättelse af Rikets sanna intressc påkeallades; har det varit ett vigtigt föremål för Rikseus Ständers omtanka att i detta afsecende undanrödjs alla hinder för Eders Kongl. Maj:t, att, enligt Dess Nådiga och Landsfaderliga böjelse, skydda och befrämja Näringarna inom Samhället. Till detta ändamåls vinnande och enär till BSjötulls-afgifternes tillfälliga förökande, Riksens Ständers bifall bör föregå; hafva Riksens Ständer beslutit, att samma bifall så-!4 lunda meddela, att på Eder Kongl. Maj:ts Eget Nådiga godtfinnande, intill nästa Riks-J dag må ankomma, att, enär omständigheterna s) dertill föranleda, efter insordrade underdåt niga yttranden af vederbörande Collegior och ofter Statsrädets hörande, å de varor, som störro Sjötullsasgifler lämpeligen kunna påläggas, höja desse umgälder till och med 50 procent utöfver RSjötulls-taxan; hvarvid Riksens ständer dock i underdånighet förutsätta, i; att icke någon sådan allmän förhöjning mål, ske, som egentligen åsyftar en direct tillök-f, ning af Stats Verkets tillgångar, utan fast-js mera endast de förändringar gö som hafva till hufvudföremål, att gagna Handeln och; Nuringarna; öfvensom att, då sådant finnes! med Rikets bästa förenligt, Eder Konglli Måaj:t i Nåder täcktes tillåta en motsvarande( nedsättning af Sjötulls-afsifterna å sådane varor, som böra vinna en billig minskningit deri, til befordrande af en förmonligare Iandelsgemenskap med andra Länder. miksens Ständer framhärda etc. Af dessa dlokumenter framgår ovedersägligt, att det endast varit håjandet af tullsatgerna, som varit regeringen i regeringsformen förbjudet, hvadan ständerna måste dertill lemna särskilt bemyndigande, hvaremot rättigheten att nedsätta samma afgifter varit regoringen obestridligen tillerkänd, då ständerna anhålla att Kongl. Maj:t täcktes tilllåta en sådan nedsättning, der den funnes lämplig och af behofvet påkallad ,, till befordrande af en förmånligare handelsgemenskap med andra länder. Och dermed tyckes nu denna sak böra vara utagerad, så att man icke vidare behöfver till densamma återkomma. Sjelfva Dag!. Alleh:as statsekonomiske författare lärer nödgas .,buga sig för de anförda, ovederläggliga sakförhållandena och frånträda en strid, som erbjudit den besynnerliga fö— FÅ er — —