införande af tullstämpling å utifrån införda varor återremitterades. . Samma utskotts betänkande n:r 39, om utvidande af qvinnans medborgerliga rättigheter, ramkallade en vidlyftig diskussion. Resultatet blef att utskottets hemställan i ämnet afslogs på proposition, äfvensom professor Ribbings reservation genom votering med 31 röster mot 19. Borgareståndet. (Kl. 10 f. m.—2 e. m.) Till en början föredrogs punktvis och godkändes, efter en kort diskussion emellan hr Rinman, som i vissa delar försvarade riksgäldsfullmäktiges åtgärder, och hr Lindström, som bemötte detta försvar, statsutskottets utlåtande R 29, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1862—1863 års riksdag. Men då man kom till statsutskottets tillstyrkan om en indirekt decharg för fullmäktiges åtgärder i och för upptagandet af 1864 års jernvägslån, utspann sig härom en vidlyftig diskussion, som börjades af hr Lindström, hvilken i skarpa ordslag klandrade riksgäldsfullmäktiges åtgärder och, ehuru statsutskottets indirekt tillstyrkta dcharge kunde anses som en ganska allvarsam admonition, likväl ansåg att lämpligare hade varit, om frågan om decharge blifvit lemnad öppen; härigenom nödvändiggjordes ingalunda ett åtal mot fullmäktige, utan frågan derom lemnades endast så tt säga åt framtiden. Som förhållandet nu var, ville han likväl låta nåd gå för rätt och således ej motsätta sig den tillstyrkta dächargen. Hr Semdvallson: Enär äfven han varit revisor, ville han ej låta hr Lindströms framställda hårda anmärkningar förblifva onäpsta. Fann för sin del, att 1864 års revisorer visat en ganska anmärkningsvärd partiskhet och kitslighet. Då ifrågavarande lån blifvit billigare än 1858 års lån, ansåg han, att man hutvudsakligen borde fästa sig vid det sålunda vunna resultatet och att man sålunda ingalunda hade skäl gilla det klander statsutskottet framställt mot fullmäktige, med undantog likväl af det 8. k. obligationsbytet, hvilket ej kan ursäktas. Ville nedlägga sin protest mot statsutskottets ifrågavarande tillstyrkan. Hr Staaff ansåg de anmärkningar, som af hr Lindström blifvit framställda mot fullmäktige, alltför skarpa, då fråga ej vore om åtals anställande. Då nämligen dessa anmärkningar erhålla stor offentlighet, möjligen äfven i utlandet, kunde de lätteligen undergräfva vår kredit, enär de skulle kunna föranleda till det antagande, att i Sverges representation ej finnas män, åt hvilka man kunde med trygghet anförtro statens låneunderhandlingar. Änsåg att hr Lindström begagnat för hårda ord. Hr Witt ansåg, att alla de anmärkta felaktigheterna kommit deraf, att fullmäktige bestode till ena hälften af prester och bönder, hvilka naturligtvis ej kunna vara lämpliga, serdeles under så svåra omständigheter, som vid upptagandet af 1864 års jernvägslån förefunnos, att med erforderlig förmåga och skicklighet bevaka statens intressen i så vidlyftiga låneunderhandlingar, som de ifrågavarande; tror att alla felaktigheter uppkommit af bristande förmåga, ej af bristande nit. Föreslog att, med öfverseende af riksgäldsfullmäktiges förfarande och godkännande af revisorernas anmärkningar, bifalla statsutskottets hemställan. Hr Ljungberg genmälde hr Sundvallson. Hr Bager kunde ej gilla hr Lindströms förslag, att lemna frågan om decharge öppen. Den måste antingen nekas eller meddelas. För att kunna tillämpa ansvarighetslagen, måste man kunna framställa bestämda anmärkningar, och detta vore i förevarande fall svårt, med undantag af hvad obligationsbytet angår, hvilken transaktion ej lärer kunna försvaras. Hr Lindström fann sig föranlåten, så okärt det än vore att höra hr Sundvallsons stämma, uppmana honom att uppgifva hvari den påstådda kitsligheten hos 1864 års revisorer skulle ligga. Hr Ridderstad instämde med hr Witt. Hr vice talmannen Muren anförde, att riksgaldsfullmäktige genom statsutskottet visserligen kunde sägas hafva erhållit sin dom, men denna dom hafva de fått af statsutskottet och ej af någon enskild representant. Trodde att revisorerna gått väl strängt till väga. Hr Sundvallson påstod det vara svårt inlåta sig i debatt med hr Lindström, enär man lätt förledes gå för långt, men om möjligen något hårdt ord blifvit fälldt, kunde det ej anses malplaceradt, då det endast kan anses riktadt mot hr Lindström och ej mot revisionen i sin helhet, då ju hr Lindström måste anses som själen i densamma. Hr Bager instämde med hr vice talmannen och hr Lööf med hr Witt. Hrr Widell och Berger tillbakavisade det klander, som blifvit riktadt mot 1864 års revisorer. IIrr Hierta och Meyer förordade statsutskottets utlåtande. Utlåtandet godkändes i sin helhet. Derefter förekom till behandling ekonomiutskottets betänkande Å 37, i anledning af väckt motion, angående inseendet öfver rikets högre landtbruksinstitut, förvaltningen af desamma och undervisningen derstädes. Utskottets hemställan, att denna motion ej måtte till någon rikets ständers åtgärd föranleda, bifölls. Vidare föredrogs och bifölls, efter en mindre diskussion, dervid hr Lööf ytirade sig mot samt hrr Lindstedt, Lindström och Petre för, ekonomiutskottets betänkande JE 38, i anledning af väckt motion om återinförande af tullstämpling å varor, som från utrikes ort inkomma, i hvilket betänkande utskottet hemställt, att nämnda motion ej måtte till någon åtgärd föranleda. Slutligen förekom ekonomiutskottets betänkande JM 39, i anledning af väckta motioner rörande utvidgandet af qvinnans medborgerliga rättigheter. Hrr Ridderstad, Oarln, Witt, Sandegren, Wistrand och Staaff yttrade sig för återremiss, hr Lindstedt emot samt hr Bergman för utskottets förslag. Diskussionen atbröts och plenum slöts kl. 2 e. m. Bondeståndet. (KL. 10 f. m Föredrogs statsutskottets utlåtande M 29, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1862—1863 års riksdag. Rörande den af revisorerne klandrade åtgärd, hvarigenom fullmäktige utbytt riksgäldskontorets obligationer till ett värde af 300,000 thaler pr. cour. mot obligationer af det nya lånet till ett värde af 45,000 Å, hemställer utskottet, det rikets ständer måtte förklara, att fullmäktige ej med nödig försigtighet och omtanka behandlat denna fråga. Fullmäktiges ifråTT Re MRI LL 27 il