Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1866, sida 1

—— . sådan karakter, i händelse min misstanka besannades. Medan jag ännu stirrade på den frånstötande menniskan likasom ville jag läsa i hans inre, vände han sig åter emot mig, hvarigenom min förvirring naturligtvis stegrades ännu mera. Men hans blickar riktades ej på mig denna gång, utan sväfvade förbi mig, likasom förbi en för honom likgiltig och fullkomligt fremmande person, hvarefter han instämde i sina kamraters grofva skämt och fattade åter sina kort. Hade han verkligen icke kännt igen mig? Var hans rop endast tilltälligt, eller sökte han blott att lugna mig efter den första skrämseln och åter insöfva min misstanka? Detta var frågor, som jag då ej kunde besvara. Men förskräckelsen hade inverkat så förlamande på mig att jag ej kunde förtära något mera; för att emellertid icke väcka värdens uppmärksamhet genom min oförklarliga mättlighet, anlitade jag emellanåt buteljen, hvarunder jag noga observerade Antons broder. Men denne förrådde hvarken genom min eller blickar hvad som föregick i hans inre; likväl kände jag mig så orolig i den frånstötande karlens grannskap, att jag önskade mig vara långt borta samt gjorde mig de bittraste förebråelser deröfver, att jag ej sökt nattqvarter i ett stall, lada eller till och med under bar himmel. Ehuru den vilde Anders genom sin förstälda röst hade ingifvit mig ett stort bekymmer, så hade å andra sidan min hågkomst af den arme krymplingen och hans korp blifvit väckt. Ovilkorligen tänkte jag på Antons djupa tacksamhet samt hans noggranna kännedom af trakten omkring jägmästaregarden, och likt en blixt slog mig den tanken att