Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1866, sida 2

muffar och kragar och palantiner från sobeln och hillern ända ned till imitation bröbis skyddade, så godt sig göra lät, små händer och axlar för den så snart sig innästlande obehagliga ömkylan; handskinnskänger med dalkulleklackar af Fjszestad eller solida engelska klackar af Ole Pedersen Midland — våra allra dyraste skomakare, begge norrmän, och derföre mest anlitade — d. v. s. mest anlitade derför att de äro de dyraste; vagnar och lätta åkdon, herrar i pels eller enkel bonjour — de sednare vanligen några trotsande legationssekreterare från varmare länder — se der en liten bild af en middagspromenad på Drottninggatan! Hvad den trottoirrätten ändå är bra när den tillämpas, men hos oss är det också endast på Drottninggatan den något strängare iakttages. Man går på venster sida hela gatan uppför och ser hela den på högra sidan promenerande folkmassan i ansigtet; man vänder vid Trädgårdsföreningen och går öfver till andra sidan af gatan, och åter har man samma glada utsigt igen, ,med nya förändringar-! Ja, trottoirrätten är förträfflig, och våra danska bröder skola ha tack för det de lärt oss att fortonget dock har sioa goda sidor, om man bara håller sig på rätt sida. Promenaderna på samma gata om aftnarna vid gasskenet från bodfönster och gatulyktor har också kommit i fart, fastän det då är slut med den öfverenskomna ordningen, ty den störes på ett obehagligt sätt af en hop damer, som äro mycket intresserade af att gål på orätt sida. Vi glädja oss således åt vintern fastän utan snö, men med här och der uppnötta försätliga kanor, dem äfven äldre folk hastigt och lustigt och utan att någon skall märka det ,skrinar öfver — de påminna ja om flydda lyckliga barndomsdagar dem man tyvärr skrinat öfver — och vi vänta på ett snöfall, som åter påminner oss om att vi lefva i höga norden, ty det nuvarande tillståndet kan omöjligt gillas i Göjemånaden. Det var en särdeles lärorik diskussion man i går afton fick åhöra i Ridderskapet och Adelns plenum. Det var fråga om hr ju stitiekanslern v. Kochs motion om rättighet för danska näringsidkare att här slå sig ned och utöfva sina yrken, mot det att reciprocitet för våra näringsidkare erhölles i Danmark. Ekonomintskottet har, såsom bekant, tillstyrkt motionen så till vida, att den förordat en skrifvelse till K. M:t med anhållan om åtgärders vidtagande i motionens syfte. Icke mindre än femton talare yttrade sig i frågan. Förslagets förfäktare framhöllo den stora fördel, som skulle tillskyndas vårt land genom inflyttning hit af sträfsamme, skicklige handtverkare; de betonade att detta vore fallt i konseqvens med de frisinnade äsigter i näriogslagstiftningen vi nu hylla; stt det skulle vara en inkonseqvens, att, på samma gång Sverge föravstaltade en skandinavisk industriexposition, den nekade inträde i landet åt skickliga arbetare, samt att denna åtgärd ej vore af politisk-skandinavisk utan af ensdast speciol-skandinavisk natur. Skandinalvismen var mycket på tapeten, och bland förslagets förfäktare var, besynnerligt nog, grefve Erik Sparre den ifrigaste, och han var mycsket elak mot grefve Mörner, med hvilken han så ofta tiggt i samma påse. Grefve Mörners ansigte, som alltid uttrycker förvåning, såg också under heia diskussionen flerfaldiga ssånger mer förvånadt ut än eljost. Motstånsarne till förslaget, och bland dessa var general-msjoren af Klint den ampraste, menade satt hela åtgärden var helt onkelt ett steg på den politiska skandinavismens bana, att våra serbetare skulle genom de täaflande danska handtverkarno komma på svältkur, att den sckeslesna åtgärden var obehöflig, då det vore 2 för hvilken utländning som helst att här d sela sig ned, samt att man ej bort besvära (K. M:t med så obetydliga frågor som denna. Skandinavismen, fruktan för denna, var det som gjorde slag i saken, och voteringen visade stor majoritet för afslag. Man blef mot slutet af debatten riktigt het af sig, så att munterheten både i ståndet och bland åhörarne var stor. Presterne ha också afslagit frågan, men bönder och borgare antagit den, så att den qvasiliberale hr v. Ehrenheims inbjudning till dessa begge stånd att biträda adelns beslut tjenar till ingenting. Herr v. Ehrenheim, som hittills ansetts för en bland de liberalaste i ståndet, har på senaste tiden modifierat sina åsigter betydligt, och han har vid denna riksdag redan hunnit att afgifva sin reservation mot en mängd af utskottet föreslagna förenklingar och förbättringar; nu senast mot ekonomiutskottets tillstyrkande af motionen om åtgärders vidtagande för utvidgandet af qvinnans medborgerliga rättigheter. I hans kölvatten följer alltid baron Thure Cederström. Nå, det var ju en alldeles klar affär den Taubeska med tegelbruket på Stenby, aktiebrefven, utlottningen och allt det der: det var ju intet lotteri, sa polisdomstolen. Afssättningen å hr grefvens aktiebref lär hittills ha gått mycket raskt — man talar om 20, 000 försälda aktier 2 300,000 rdr — och efter det domstolen nu gifvit ett så fördelaktigt omdöme om affären, lär det val ej komma att droja länge innan alla lotterna, hvad säger jag! — aktierna bli utsälda, bolagsordningen sanktionerad riktigt som den bör vara och ej bara antagen af grefve Taube 0. 8. v., såvida ej öfverdomstol kommer att säga någonting annat, ty allmänna åklagaren har besvärat sig. Efter hvad det vill synas ha tidningarnas anmärkningar och åtalet hjelpt affären ett godt stvake nå väg — MMMM AA Ör hh ho mm mm m