Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1866, sida 2

Med muskelstarka leder; Och mera ärligt uti grund och starkare — på jordens rund Ej kan det finnas eit förbund, Än det som enar Eder. Nu märk dig väl du Svenske man, Hur mägtigt endrägt bygga kan, Om grunden ej är ofast! Märk, hur det gär för klokhet lätt Att skaffa sig på tinget rätt, När folk och kung är trofast! Nyss byggde Svea om sitt hus Och röjde bort det gamla grus Och skaffade sig luft och ljun: Nu först är Svensken bofast. Nu skjuta nya grenar fram Utur det gamla trädets stam, Belyst at vårens lågor, Och allt blir nytt; på hvarje stråt Det hörs ett enda rop: framåt Att lösa tidens frågor! Ty annars blir din lott en slafs, Din röst en il, ditt lif ett hafs, Der allting stormar, allt begrafs I svall af vreda vågor. Gif akt! — på detta Iystringsord Som ljuder öfverallt på jord: Din frihet främst du värje! I arm gevär! — fostbrödrala Att skydda hus och hem, med slag På vapnen högt vi svärje! Skyldra gevär! — för Sveas glans, För kung och landet, som är Hans, Och allt, hvad ädlast deri fanns! Gud skydde gamla Sverge!