Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1866, sida 2

r födt, men med hvilket både Stockholm ch Göteborg gingo i väntande dagar. vinnan — ja hon fick sin skål efter den ir de närvarande gästerna, hvilken utbragtes i ordföranden och besvarades af professor inder från Lund med ett af hans välkända mehällsrika tal, som drog uppmärksamheten ll sig på alla håll. Qvinnan — ja sådan ar lokalen att hon måste vara fjerran från tt muntligt höra sitt lof, som denna gång, motsats mot hvad fordom varit plägsed, ej logs an på en strängad lyra, utan i obunen, allvarlig och manligt rhetorisk stil, tolades af docenten Klockhoy. Sedan blef rdet fritt och flera talare beträdde derpå alarestolen, bland hvilka må nämnas herr Jentervall, som höll en parentation öfver de ned döden afgångna studenterna. Festen, om besöktes af cirka 150 ,personer, bland vilka tvenne norrmän, löjtnant Mark (?) ch kandidat Jensen, samt professor Linder rån Lund, slutade i vanlig tid — d. v. 8. lär hvar och en behagade att gå! I går hade en del af deltagarne en Upsaiensisk , liten frukost för sina gäster å stadshotellet, der en kanske mer spirituel mda rådde än under aftonfesten. Men hade alt östgöta nationssal för att göra tillställingen mera billig än hvad den kunnat lifva på Gillet, och troligen voro de flesta tjda dermed. Ändtligen ha sista häftena af Svensk literatur-tidskrift utkommit och anmälan för n andra årgång. Som vi sett innehållet rolan reproduceradt, inskränka vi oss till att ir anmälan återge det syfte som tidskriften inder innevarande år vill ega. , Tidskriften, om under föregående är hade att kämpa not betydliga svårigheter och derför icke så, jom onskvärdt varit, kunde uppfylla sitt indamål, skall under det nu ingångna året öka, så vidt möjligt är, återgå till sin urprungliga bestämmelse, nemligen att utesluande egna sig ät den litterära kritiken, och dervid hufvudsakligast bedöma och anmäla sådana litteraturprodukter, som för den allmänna bildningen inom vårt land kunna vara af någon vigt och betydelse. Härtill emotser redaktionen bidrag. Första häftet blir synligt i Mars. Vi få således emotse i denna årgången en censur, som inom vår mångalstrande produktivitet ej kan vara ur vägen, i synnerhet hvad våra yngre förmågor beträffar, och som , besynnerligen inom det dramatiska området är högst påkalladt. Med i går äro examina afslutade, och hafva 13 tagit filosofie kandidat-, 1 mediko filosofie kandidat-, 7 hofrätts-, 2 medicine licentiat-, 2 medicine kandidat-, 16 (af 27 anmälda!) theoretisk theologisk examen, bland hvilka sednare följande af Göteborgs nation: hrr Ernst Björck, C. F. Meuller, J. C. Holmberg, Å Ahlberg och C. G. Grundell, samt preliminär-eramen för hofratten af Goteborgs nation friherre L. ÅTkerhjelm. Som jag ej sett prologen vid skarpskyttespektaklen il Januari återgifven, asslutar jag dermed denna epistel: ö Frolog vid Skarpekyttespektaklen den 6 och 7? Januari. Så sjunger böljan för sin strand På Sverges kuster: du mitt land Det bästa är på jorden! Och åkerteg och gräsväxt äng Och dyster skog och blomstersäng Tyst säga om de orden. Och vinternatt och sommardag Och näktergal och vaktelslag, Med ljuflig glädje och behag, En lofsäng stämma i om Norden. Dock klarast höjer denna röst Sin klang i Svenske mannens bröst, Som brynja på har häktat. Han lyss! — med magt till landets värn Det i hans minne växer jern, Med klippans jern beslägtadt. Han lyss — han kämpar — hans bedrift Blir kunnig vidt i sång och skrift, Och runor ristas på hans grift, Som vittna hvad han mägtat. Förr for han verlden rundtomkring Och handskades med jordens ring Med jernbeklädda händer, Och som ett lejon fri och stark Han jagade på andras mark Och vann sig gods och länder. Då sade Gud: din dag är all, Blott härintill du gånga skall; Och friden som en värflods svall Göts ut på krigets bränder. Den kraft dock icke vekligt söfs, Som hvilar lugnt tills den behöfa Och då gör slag i saken. Den forne viking idog droj Till strids med lia och med plog Och byggde hus af draken. Och hur det var, till sist hans hand Med hvetets korn och svedjans brand Förstod att röja sig ett land, Som ej på jord har maken. Och bragt med id ur jordens qvalm, Fick andas luft den gråa malm Och svettas under hammar; Och Östersalt och Vestervåg Besöktes uti fredligt tåg På skepp af skogens stammar; Om forntids storhet, samtids bragd Blef mången skalderuna lagd Och mången saga konstfull sagd Af forskarn i sin kammar. Vissthinbröt stundom nöd och sorg, Men Gud var oss en väldig borg, Och Sverges rätt blef värnad, Och kom en tvehöfd örn på slag, Fick leken genom Svenskens tag En gång, som ej var ärnad; Visst slet han bort ett broderland, Men innan kort en högre hand Ett annat intill Svea band Och slöt den långa härnad. De växa nu, som gran och tall På samma botten af metall, I trots för alla väder; Kring fanor, som man sammanlagt, Nu håller samma lejon vakt