Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1866, sida 1

NL LEELEÄ nan r dande pretendenter, enkannerligen kommunerna, alltid borde afsäga sig sin rätt till dana-arf. Prosten Palmlund talade i samma syftning. Hr erkebiskopen fäste uppmärksamheten på nödvändigheten att, innan något uttalades om principen i fråga, först diskutera hvarje punkt för sig. Doktor Söderberg talade äfven mot principen af kronans aflåtande af dana-arf, men fann, att i punkten i fråga, hvarest det gällde en fattig båtsmansenka, vore så ömmande omständigheter arförda, att densamma borde godkännas. Biskop Sundberg försvarade utskottets handlingssätt. Doktor Rundgren kritiserade utlåtandet med undantag af punkten 1, som talaren gillade. Prosten Zeqner försvarade utskottet och dess betänkande. Biskop Sundberg försvarade äfven utskottet. Doktor Sonden anmärkte några inkonseqvenser i doktor Rundgrens anförande, men yrkade dock bifall till punkten 1. Doktor Gumdlius klandrade den principlöshet poträffande dana-arf, som städse gjort sig gälande. Prosten Palmlund skulle bifalla punkten 1 i enscende till det ringa beloppet af det danaarfs värde, som der vore i fråga. Kyrkoherden Otterström talade för kommunernas af föregående telare förnekade rätt till danaarf, under kontroll af staten, hvars rätt att dela med kommunen ingalunda förnekades. Doktor Rundgren replikerade den föregående talaren och visade vissa inkonseqvenser i hang j anförande. . Doktor Lindgren försvarade de uti hans anförando uttelade åsigterna mot ett par emot desamma uttalade anmärkningar. Pankten bifölls utan votering. Pur kten 2, tillstyrkande afståondet af ett danaarf efter skolläraren Löfström åt Dala pastorat till användande för dess folkskolas bästa, föranledde äfven en längre diskussion. Doktor Lindgren talade särdeles ironiskt för afslag, ty klockareoch skollärarelönerna vore, gom bekant, icke för stora; om således någon folkskollärare hade ,,svultit ihop en liten sparpenning, så borde ej kommunen derför taga densamma. Biskop Annerstedt yrkade äfven på afslag. Prosten Tegnår talade deremot för bifall, hvaruti d:r Sandberg instämde. Domprosten Sonden talade äfven för bifall. Doktor Ljungdahl visade, att arfspretendenter ännu möjligen skulle kunna anmäla sig, och yrkade afslag. Kyrkoherden Wennerström förklarade sig dela doktorerna Rundgrens och Lindgrens principer. Biskop Anjou fäste uppmärksamheten dorpå, . det ej ännu vore utreåt, om ens fattiga bara funnos i Dala pastorat. Hofpredikanten Wahrenberg fann aflidne Löfström ej stå i förbindelse till församlingen derför att han varit en nitisk lärare, men väl församlingen härför stå i förbindelse till Löfström, men detta vore intet skäl för att yrka, det Löfströms förmögenhet borde öfverlemnas åt församlingen. Tularen yrkade derför afslag. Prosten Pabnlund yrkade likaledes afslag. Prosten Bergman försvarade sin motion och den derpå sig stödjande punkten i fråga af utskottets utlåtande samt vederlade flera af de mot densamma framställda anmärkningarna. Löfström hade ej, som någon insinuerat, behöft svälta sig fram, ty han hado varit ovanligt väl aflönad af kommunen, och fattiga barn funnos i församlingen. Doktor Sandberg hade ej hjerta att neka ett förslag, som blott gick ut på att bereda några små fattiga barn en väl behöflig förlängd skolgång. Hofpredikauten Rosenius fann goda skäl anförda mot betänkandet, men ännu bättre skäl funds alt för det vackra ändamålet i betänkanet bifalla motionen, hvilket förfarande dessutom skulle tjena såsom en uppmuntran för kommunerna att understödja och väl aflöna sina skollärare, hvarför talaren önskade, att man biföll betänkandet. Punkten afslogs dock med 34 röster mot 17. Doktor Sandberg och prosten Bergman reserverade sig bäremot. Punkten 3 tillstyrkte ett danaarfs öfverlemnande åt elementarläroverket i Strömstad. Doktor Lindgren yrkade äfven ironiskt på afslag, hvarut flera instämde. Domprosten Sonden, doktor Sandberg och biskop Björck talade för bifall. Biskop Sundberg yrkade äfven bifall till punkten, utan att dock i allmävhet gilla principen af danaurfs afstående af kronan till kommunen. Doktor Säve, som häruti instämde, talade äfven för bifall till punkten. Doktor Rundgren yrkade ironiskt på afslag. Domprosten Sonden replikerade doktorn, likaledes med ironi. Punkten afslogs, hvaremot doktor Sandberg reserverade sig. Punkten 4. afstyrkande öfverlemnandet af ett danaarf åt staden Marstrand, bifölls. Punkten 5 tillstyrkte, att ett danaarf efter enkan Marschell måtte tillfalla flickskolan i Södertelje. Doktor Lindgren yrkade bifall till utskottets förslag i denna punkt, enär en döendes sista vilja borde hållas i helgd, och det blifvit upplyst, att ifrågavarande enka på dödsbädden, enligt bvad dervid närvarande personer sedermera upplyst, uttalat sin önskan, att hennes qvarlåtenskap måtto tillfalla flickskolan. Kyrkoherden Wennerström och prosten Tegnr i yrkade äfven bifall. Domprosten Sonden förklarade sig skola bifalla denna punkt, men afslå punkterna 6 och 8. Doktor Säve talade för bifall. ssom dot var möjligt i ett sjnkram, der till