Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1866, sida 1

hos borgareoch bondeständen, som i motsats mot de båda andra stånden bifallit utskottets förslag. Härigenom sörändras icke, yttrar A.B, frågans ställning för denna riksdag, men man fianer i de båda folkvalda ståndens beslut en antydan om den lösning frågan snart nog torde gå till mötes i den nya representationon. Måbörda kan regeringen, med bänsyn till dessa stånds tillkännagifaa moning, anse sig böra företaga den ifrågasatta undersökningen, fastän icko någon sormlig framställning derom från ständerna nu kommer att ega rum. Ekonomintskottets botänkande rörande norrmäns och danskars rätt att i Sverge idka handel hear förevarit i presteoch bondestånden. Det sednare ståndet biyöll utan diskussion da såreslagaa vigtiga stegen till nirmande mellan brödrafolken. I yresteståndet doremot företeddo ärendets bebandling det temligen besynnerliga resultatet att första punkten, angående omsesidig närmgsfrihot inom Svorge och Norge, afslogs genom votering med 22 röster mot 21. För bifoll tolade prof. Ribbing, biskop Beckman, d:r Säve och kyrkoherden Wennerström. Mot beslatet resorverade sig en mängd ledamöter, al hvilka ref. uppfattade endast sex: brr Ribbing, Otterström, Säve, Wonnerström, Mobarger och Tegnör. Med anledning af detta besiat ajslogs ätven andra punkten, rörando samma omsesiciga rättigheter i frågs om Danmark. Deremot ontogs, likaledes genom votoring med 18 röstor mot 17, trodjo punkton som förordar ömsesidig rätt för svonska och norska skoppare att föra fartyg i båda länderna. I sista punkten, om ömsesidigt ätnjatande af kompetens till tjenster, förkastades utskottets hemställan i hvad den rörde Danmark, och antogs i stället ett ändringsförslag al prof Ribbing, inskränkando donza förmån endast till Norge. Bondeståndet bar deremot i allo godkänt utskottots framställningar. Ilos borgarne har gaken ännu ej förekommit. Den stora hafvaddrabbningen om do sranska traktaterna kommer att taga sin början nästa Onsdag. Bovilhningsatskottots ut!åtaude har nu inkommit till stånden, som fått sig meddeladt, att talmanskonserensen ofvorenskommit, att ärendet, som om Lordag andra gången bordlägges, skall om Onsdag till behandling i stånden förekomma. Ewellertiå bar friherro Klinckowström på riddarhuset föreslagit att riksstånden må sammanträda till gemensam öfverläggning i ämnet, ett förslag, som dock begärdes på bordet för att vid början af nästa plenum till afgörande företagas. IIaru föga bevillningsutskottets boslat lyckats förlika de olika åsigteraa inom utskottet kan man sluta deraf, att icke mindre än elfna roservationer sinnas betänkandet vidfogade, och att retzervantornas antal uppgår till trettio. Al dessa hafva tro, nemligen frih. af Ugglas samt hrr Croneborg och IIallenborg, anmält stt de, som deltagit i beslutet att godkänna handelstraktaten, icke biträdt utskottsmajoritetens åsigt i alseendo å sättot, hvarpå detta godkännande blifvit uttalaåt. Tio andra ledamöter, hrr Muren, Stråle, Sandegren, Öåmansson, Meyor, Tragärab, IIammar, Rooth, Lindstedt och Hallström, hafva uttryckligen yrkat, att ständerna, med underkännande af utskottsbeslutets mellanmening, mätte godkänna traktaten. En ledamot, br Wistrand, yrkar att ständerna må bifalla utan vidfogande af den bekanta mellanmeningen. Deremot hafva tretton ledamöter, nemligen frid. af Schmidt, hr Wolflolt, frih. Hermelin, hrr Wabrenberg, Janzon, Wennerström, Lundholm, Altahr, Petrelli (dessa sex af presteståndet) och riksdagsman Sandstedt, hr Bergensträle, d:r Sandberg, d:r Ransten och prosten Rabo sormligen afstyrkt bifall till traktaten. Två medlemmar, prosten Bergvall och riksdagsman Sköldberg, hafva slutligen antocknat sig såsom roservanter utan att uttala sina åsigter i ämnet. (Vi meddela på ett annat ställe i degons blad hr Murens klara och öfvertygande roservation mot dena absurda mellanmeningen.) Ettor denna allmänna öfversigt införa vi här nedan en närmare redogörelso för samma dags pieng.