Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1866, sida 1

medicin ät er; tag den estor föreskrist. Febern skall utcblifva i afton och ni kommer tillfölje deraf att falla i en åjap sömn, som skall fortiara till omkring klockan ett. Skulle ni erfara någon oro under återstoden afnatten, så sök att besegra den, och var öfvertygad att ni skall uppstiga i morgon mycket styrkt från ert läger. Jag tackado den välvillige vännen med en blick; han tryckte ännu en gång hjertligt min hand, hvarefter han aflägsnade sig med sin vanliga välvilliga nickning till vaktkarlarne. III. Flykten. Dagen förflöt utan vidare tilldragelser; de båda vaktarne aflöstes af en ensam, och först på aftonen öfvertogs vakton äter af två karlar, hvilka redan hade tillbragt flera nätter hos mig. Dessa hade emellertid aldrig väckt någon aning hos mig att de måhända visste något om min tillämnade befrielse eller voro bestämda att deltaga i densamma. Jag uppförde mig derför med oförminskad försigtighet; jag gjorde dem endast några likgiltiga frågor, och detta snarare för att beherrska min oro och spänning än af behof att tala. Klockan åtta förklarade jag slatligen att jag kände en oemotståndlig trötthet samt önskade att sofva; sedan jag tillsagt mina vaktare att ej störa mig, älven om jag skulle sofva till ljasan dag, och ej plåga mig med läkemedel, hvilket dessutom stred emot läkarens föreskrift, vände jag mig på sidan, och straxt derefter andades jag så djupt och re