Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1866, sida 1

reciprocitet i rättigheter, som för näringsfrihetens utveckling i allmänhet är af vigt, men föfreträdesvis borde af de skandinaviska folken inbördes eftersträfvas, föreslagit rikets ständer at! hos K. M:t i underdånighet anhålla, 1:0 att han täcktes genom fördrag med andra nationer söka utverka, att svensk man, hvilken i det främmande landet får vistas, der i atseende å rätt att idka handel, handtverk eller annet yrke, samt således jemväl rätt att i sjötjenst antagas, må tillerkännas samma friheter och förmåner med det landets egna invånare, emot det att här i riket från sådant land kommen person, hvilken erhållit K. M:ts tillstånd att i riket vistas, tillförsäkras enahanda frihet som svensk man i afseende å rätt att idka handel, handtverk eller annat yrke och således jemväl att i sjötjenst antagas; 2:o att K. M:t täcktes i nåder vidtaga sådan åtgärd, dels att, jemte det svensk man får vi stas och bosätta sig i Norge och norsk man i Sverge utan särskildt tillstånd eller annat vilkor, än som i afseende å fattigvård och sjukvård för medellösa är nödigt, alldeles enahands rätt tillägges båda ländernas undersåter i afseende å rätt att idka handel, handtverk eller annat yrke, samt således jemväl att i sjötjenst antagas, dels att den kompetens, som efter sflagda kunskapsprof blifvit vunnen i det ena af de förenade rikena till utöfvande af läkarekonst, apoteksrörelse, tjenstgöring å fartyg såsom befälhafvare, skeppare eller styrman af en eller annan grad, ätven får i det andra riket tillgodonjutas utan annan inskränkning än möjligtvis den af kompletteringsprof angående kännedom af vissa förtattningar eller annat, som för yrkesutöfning i någotdera riket särskildt kan finnas nödigt; 3:0 att sedan i afseende å rätt till idkande af handel, handtverk eller annan näring samt kompetens efter aflagda kunskapsprof för utöfvande af vissa yrken, förhållandena blifvit reglerade emellan Sverge och Norge, K. M:t täcktes tsga i nådigt öfvervägande i hvad mån likartade bestämmelser vore lämpliga emellan Sverge och Danmark samt, efter upptagande af de afbrutna underhandlingarne i detta ämne, söka tillvägabringa den öfverenskommeise, som för båda grannfolken pröfvas fördelaktig. Uhrs motioner åter innehålla förslag, den ena om , antagandet af en lag, hvarigenom tillerkännes norrmän och danskar samma rättigheter som svenska medborgare att här i riket idka handel, handtverk eller annat yrke samt således jemväl i sjötjenst antagas, dock allt under förutsättning af full reciprocitet i detta afseende; och den andra, att stadgas må, ,,att den kompetens, som efter behörigen aflagda kunskapsprof blifvit vunnen i Norge eller Danmark till utöfvande af läkarekonsten eller tili tjenstgöring å fartyg såsom befälhafvare, skeppare eller styrman, vare sig af en eller annan grad, får i Sverge tillgo onjutas, allt under förutsättving af full reciprocitet i detta afseende för svenska medborgare hvad nämnda två länder angår. Hvad som i dessa förslag främst synes utskottet förtjent af uppmärksamhet, äro de förhällanden till brödrariket Norge, hvilka i motionerna beröras, Den lyckliga uppfattning afigemensambe en i beggs rikenas intressen, som sednaste tid bragt till mognad, gör det för utskottet al deles öfverflödigt att här utveckla, huruledes hvarje hinder, som qvarstår för det ömsesidiga närmandet emellan foiken inomåde förenade rikena, motverkande den naturliga och sunda utvecklingen af sjelfva föreningen, är för hvarderas egen förkofran lika menligt, och att de begge folken allra bäst genom lefvande umgänge med hvarandra befrämja en sådan förkofran, i det stt derigenom uppkallas den täflan, den vexelverkan, som ovilkorligen har till följd, att hvad det ena landet har framför det andra öfverlägset sträfvar det sednare att tillegna sig — en sträfvan, som aldrig i samma mån frammanas utaf föredömen, skådade mera på afstånd. IIandeln, som till sin natur är kosmopolit, har banat väg för grundsatser, hvilka äncu för icke lång tid sedan under skråmessiga institutioner icke förmådde göra sig hörda, men som numera ej allenast i vår iare lagstiftning utan ock i flera internationella frågor vunnit tillämpning. I stäl t för de omständliga föreskrif:er och vilkor, som i fråga om utländsk mans rätt att bär i riket idka handel eller handtverk, föra svenskt fartyg eller vara redare i sådant, innefattades i 5:te, äfvensom i 3:dje kap. handels-balken och dithörande förordningar samt till en stor del betingades af de inskränkningar, under hvilka rättighet att idka borgerlig näring var svenska undersåter sjelfva medgifven, stadgar numera kongl. förordningen avgående utvidgad näringsfrihet den 18 Juni 1861 hufvudsakligen endust. att på särskild pröfning skall i hvarje fall bero. om utländsk man eller qvinna, som erhållit K. M:ts tillstånd att vistas i riket, må här idka handelseller fabriksrörelse, handtverk eller annan handtering, hvilken pröfning är uppdragen i allmänhet åt K. M:ts besallningshafvande men i vissa fall, nemligen då frågan gäller bruks. i rörelse och bergshandtering, åt bergsöfverstyrelsen; hvarjemte föreskrifves, att ansökning om tillätelse dertill skall åtföljas dels af betyg on den sökandes myndighet och frejd, dels af borgen eller annan säkerhet för tre års utskylder samt att endast i de fall, då anledniug förekom. mer emot bifall till en dylik ansökan, ärende sskall underställas K. M:ts pröfaing. i Slutligen innehåller nämnde författning, i: 31: ,,Om ock i hvad mån norsk man eller qvinn: må tillerkännas vidsträcktare rätt än nu sagd jär, varder särskildt stadgadt. i Men om än således denna punkt innefatta slösto om en särskild lag beträffande norrmän I näringsfrihet i Sverge, oca om än tidpunkter ETTER ESS EON TE KESLA