Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1866, sida 1

En kritik af det franska trontalet. Det tal, hvarmed kejsar Napoleon plägar öppna senaten och lagstiftande församlingen, har denna gång gjort ett föga behagligt intryck på franska allmänheten. Dettaintryck bar återspeglats ej blott i Pariserpressen, utan ock, ovanligt nog, äfven i landsortstidningarne. Och då kejsaren sjelf, såsom det i nedanstående artikel spetsigt anmärkes, är den ende man i Frankrike, som rörande författningen kan yttra sig med samma fullständiga frihet som han egde att skrifva den, så bar följden af dessa kritiker blifvit ett regn öfver pressen af varningar och officiella skrapor. Den skarpaste af de offentliggjorda kommentarerna till trontalet har likväl denna gång undsluppit hemsökelsen ofvanifrån. Denna kommentar, som står att läsai Journal des Debats och flutit ur Prevost Paradols välskurna penna, meddela vi här nedan. I bref från Paris säges den hafva våckt de obehagligaste känslor å högsta ort, men ironien i densamma är parad med en försigtighet i valet af ordalag och uttryck, som omdjliggjort dess bestraffande med en motiverad varning. Artikeln har följande lydelse: Kejsarens tal väntas hvarje år med en otålighet, som är lätt att förstå, när man erinrar sig den ansenliga roll, som vår författning förbehåller åt herrskaren, och vigten af de frågor, öfver hvilka det tillhör honom att yttra sig. Denna gång var allmänna uppmärksamheten riktad på frågan om Mexiko, som innesluter den så vigtiga frågan om vårt framtida förhållande till Förenta Staterna. Hoppet att i bestämda ordalag få höra slutet på vår mexikanska expedition förkunnadt hade bemäktigat sig folket. Också skall kejsarens förklaring rörande denna lifsangelägenhet säkerligen tillfredsställa alla dem, som läsa denna del af det kejserliga talet med ali den uppmärksamhet, som den förtjenar. Visserligen bar i detta tal ingen bestämd tidpunkt blifvit angffven för våra truppers hemfärd;