men den redan kända omständighet, att en fransk agent afsändts för att underrätta kejgar Maximilian om deras snara återkallande och med honom öfverenskomma om tiden härför, gifver åt den kejserliga förklaringen en större bestämdhet än den synes ega, när man endast håller sig till sjelfva ordalagen. Hvad som framför allt bidrager att förläna! denna förklaring en afgörande betydelse är den förtäckta uppmaning, gom omedelbart ställes till Förenta Staterna att, såvidt tid dertill ännu gifves, icke förbrylla vår ställning i Mexiko genom obeqväma mått och steg samt att icke, genom att sätta franska regeringens värdighet på spel, försvåra det hederliga återtåg, som man har för afsigt att utföra. Denna så angelägna och tydliga begäran synes oss vittna om ett ovilkorligt sattadt beslut, hvars verkställande, såsom vi hoppas, ej kan låta länge vänta på sig. Förenta Staterna hatva för öfrigt endast skäl att lyckönska sig åt den del af det kejserliga talet, som rörer dem. Aldrig förr har man i Frankrikes namn betygat dem en hjertligare vänskap; aldrig har man yttrat sig i vackrare ordalag om den ärorika strid, ur hvilken de nyligen utgått; aldrig har man uttalat uttryckligare välönskningsr för deras endrägt och blomstring. Dessa punkter i det kejserliga talet visa ännu en gång, i hvilken hög mån den del af franska pressen, som, väl med orätt, gifver sig ut för attrepresentera regeringens åsigter, var illa underrättad och hvilken falsk väg den hade beträdt, när den under de sistförflutna fyra åren på det häftigaste tog parti för Södern och oupphörligt yttrade högljudda önskningar om den amerikanska unienens undergång. Icke mindre kraftig är tillrättavisningen och icke mindre hård lexan, som sålunda gifves åt alla dessa bref och alla dessa manifester, som trodde sig loforda vår mexikanska expedition, när de framställde den såsom ett företog, fiendtligt mot Förenta Staterna och särskildt uttänkt för att lägga hinder i vägen för deras storhet. Allmänna meningen skall hålla kejsaren räkning för att han på detta sätt tilträttavisat dem, hvilka under fyra långa år så föga förstått och så illa tolkat hans tanke. Den ganska korta de! af talet, som rör Italien, skulle vara afgjordt till förmån för status quo i Rom och upprätthållandet af den heliga stolens myndighet, om allmänheten, som alltid är benögen att anmärka de minsta skiftningar i de kejserliga uttrycken och att skarpsynt tolka sjelfva tystnaden, icke hade iakttagit, att ordet verldsliga blifvit utelemnadt i den punkt, som talar om , det oestergifliga upprätthållandet af den helige faderns magt. Nekas kan icke, att ordet verldsliga här kunde helt naturligt fått plats; utelemnandet af detta helgade uttryck lemnar således fältet fritt åt dem, som önska att i denna sats ej se annat än ett förbehåll i allmänhet till förmån för de garantier, hvilka äro nödvändiga för utöfningen af den heliga stolens andliga magt. För öfrigt har romerska frågan nästan alltid af regeringen behandlats så att hon stått öppen för opinio nens gissningar och tidningarnes diskussioner. Bland alla andra frågor är det på denna som man kan tillämpa den heliga skrifts ord: Tradidit disputationibus eorum. Den sednare hufvadafdelningen af talet, hvilken rörer våra inre angelägenheter, har större utsträckning än den förra och är icke mindre värd uppmärksamhet. I det kejsaren åt lagstiftande församlingen anbefaller lagen om arbetarebolag, förklarar han, att ,tillåtelsen att hålla sammankomster skall medgifvas åt alla, som, utan att befatta sig med politiken, vilja rådgöra öfver sina näringseller handelsangelägenheter. Om kejsaren härmed endast villo säga, att förvaltningen hädanefter icke skall vägra medborgare tilllåtelsen att samlas i och för sådane angelägenheter, skulle denna förklaring ingenting undra i lagens, närvarande beskaffenhet, utan blott förorda en mindre hård tillämpning af densamma och således icke hafva någon utomordentlig vigt. Men kejsaren synes hafva velat säga, att lagen bör förändras i denna punkt, och att särskildt tillstånd för sådane sammankomster skall upphöra at: vara erforderligt, naturligtvis med förbehåll af laga ansvar för dem, som missbrukade den nya rättigheten. Med ett ord: den förebyggande lagstiftningen sknlle här lemna plats för den hämmande i allt som rorer icke-politiska sammankomster. Vi hafva alltför ofta förordat denna grundsats tillämpning på vår lagstistnings hela område, för att icke fullständigt och uppriktigt gilla denna punkt i det kejserliga talet. Vi nalkas slutligen den del af detta tal, der ömtåliga frågor behandias, som det skulle vara svårt att debattera, men som det dock hvarken vore riktigt eller passande att alldeles med tystnad förbigå. Kejsaren är den ende man i Frankrike, som kan yttra sig rörande författningen med samma fullständiga