Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1866, sida 2

Staterna anledning till allvarliga betänkligheter. Men Förenta Staternas inkast sträcker sig ännu längre och omfattar sjelfva den myndighet, som franska armå6en på det sättet upprätthåller, en myndighet, som står i skarpaste motsats till Förenta Staternas regerings politik och de grundsatser, på hvilka den hvilar. Den nya erfarenhet, som hvarje dag gitver sig tillkänna om ifrågavarande myndighets verksamhet, kan endast bekräfta riktigheten af de åsigter, som Förenta Staternas regering uttryckte, när försöket att upprätta denna myndighet först blef kändt. Förenta Staterna hafva hitintills med största öppenhet uttalat sig i detta ämne. Och ännu betrakta de försöket att i Mexiko bilda en utländsk och kejserlig regering som otilllåtligt och ogörligt. De äro icke beredda att erkänna eller förpligta sig att i framtiden erkänna några politiska inrättningar i Mexiko, som stå i strid med den republikanska regering, med hvilken vi underhållit så långvariga och oafbrutna vänskapsförbindelser. . Depeschen slutar med att i korthet vidröra ett förslag till revision af handelsförhållandena mellan Förenta Staterna och Frankrike, hvilket hr Drouyn de Lhuys mundtligen hade framställt till hr Bigelow. Hr Seward förklarar, att den rent politiska fråga, som i depeschen blifvit afbandlad, har den vigt för amerikanska folket, att detta för närvarande icke synes vara sinnadt att med Frankrike underhandla om kommersiella frågor. Det dokument, som följer närmast i ordningen, är en skrifvelse, dat. Paris den 30 Nov., från hr Bigelow till hr Seward. Hr Bigelow meddelar deruti, att han besökt franske utrikesministern Drouyn de Lhuys och för honom uppläst hr Sewards depesch af den 6 Nov. Ehuru detta icke var honom anbefaldt, ansåg han det vara riktigt att så göra, på det att hr Drouyn de Lhuys icke måtte tro, att depeschen innehölle något, som amerikanska regeringen ville dölja för den franska. Sedan depeschen blifvit uppläst, tackade hr Drouyn de Lhuys härför, men förklarade sig skyldig att säga, det han ingalunda hemtat nöje eller tillfredsställelse af dess innehäll. Vidare föreligger en not, dat. den 6 Doc., från hr Seward till franske gesandten i Washington, markis de Montholon. I denna ganska anmärkningsvärda not skrifver hr Seward: Bringas kejsarens antydningar till en praktisk form, synes hufvudinnehållet af dem vara följande: Frankrike är villigt att utrymma Mexiko, såsnart det kan, men finner det opassande för sig att göra det, innan det från Förenta Staterna erhällit en försäkran om en vänlig och fördragsam hållning mot den magt, som tillegnat sig en kejserlig form i Mexikos hufvudstad. Presidenten är tacksam för den försäkran ni sålunda gifvit om kejsarens goda vilja. Emellertid beklagar jag mig vara nödgad att förklara, att det vilkor, som kejsaren här antyder, synes vara alldeles oulförbart. Sannt är i sjelfva verket, att närvaron af utländska härar i ett grannrike måste förorsaka Förenta Staternas regering obehag och oro. Den tvingar oss till annars onödiga utgifter, för att icke tala om farorna för en sammanstötning. Icke desto mindre kan jag af tonen i edert meddelande draga den slutsats, att kejsarens regering icke till fullo begripit förnämsta orsaken till det missnöje, som i Förenta Staterna råder med hänseende till Mexiko. Förnämsta orsaken är icke den, att en utländsk armå befinner sig i Mexiko, än mindre den omständighet, att nämnda arm är en fransk. Vi erkänna sjelfständiga nationers rätt att bekriga hvarandra, ifall de icke kränka vår rätt eller hota vår säkerhet eller rättmätiga inflytande. Verkliga orssken till vårt nationella missnöje är, att den franska armåen i Mexiko gör intrång på en inhemsk republikansk styrelse, upprättad af mexikanska folket, med hvilken Förenta Staterna på det djupaste sympatisera, och att detta intrång sker i det erkända uppsåtet att störta denna republikanska styrelse och på dess ruiner uppbygga en utländsk monarkisk, hvars tillvaro derstädes, så länge som den skulle räcka, måste af Förenta Staternas tolk betraktas som kränkande och hotande våra egna fritt valda och älskade republikanska samhällsinrättningar. Hr Seward yttrar vidare i denna depesch, att ehuru Förenta Staterna icke anse sin uppgift vara att med svärdet utbreda republikanska samhåällsformer öfver verlden och ej ens öfver den amerikanska kontinenten, hafva de alltid och skola de altid förfäkta den grundsats, att hvarje stat på det amerikanska fastlandet är berättigad att gifva sig republikanska former, och att utländska makters inblandning för att hindra dem deruti är rättsvidrig och siendtlig mot Förenta Statornas egna samhällsinrättningar. Det vore af Förenta Staterna lika orätt som ovist att med våld omstörta en monarkisk regering i Europa, för att i dess ställe upprätta en ropublik, men det är lika orättvist af en europeisk magt att mod väpnad hand intervenera i stater på amerikanska fåstlandet för ett omstörta republiken och inråtta monarkier. Depeschen uttrycker derefter det hopp, att den stora franska nationen må fiona det bäst öfverensstämmande med sina fördelar och sin ära att inom någon lämplig tid öfvergifva sin aggressiva hållning i Mexiko och lemna mexikanska folket att fritt åtnjuta det republikanska regeringssystemet, som det sjelf åt sig inrättat, och för hvilket det hyser en tillgifvenhet, hvarpå det aflagt lika bestämda och afgörande som rörande bevis. Depeschen slutar med att hänvisa till de djupa sympatier hvarje amerikansk statsman och medborgare hyser för franska nationen, och hvilka