Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1866, sida 3

till ett värde af 15 3 16 rdr. Våldsverkarne voro alla beväpnade med knifvar. Lyckligtvis hördes på något afstånd ankommande åkande, hvarigenom bofvarne blefvo skrämda, så att de med sitt byte skyndsamt togo till flykten inåt Haga. De personer, med hvilka torparen sammanträffade strext efter det honom öfvergångna våldet, tillstyrkte honom att genast vända om till staden och anmäla förhållandet till polisen. Något svårare yttre våld hade icke föröfvats mot honom. Traktens polis har användt mycket nit för att få reda på rånarne, men ännu j lyckats. Det antages att de under denna blida vinter uppebålla sig i skogarne i närheten af hufvndstaden. — Mameell Norströms rånare. Dagbladet berättar: Det torde ha lyckats polisen att få i sitt våld en brottsling, som är till någon del redan öfvertygad om att ha äva föröfvat det rån, hvilket för några veckor sedan begicks i huset Mg Mariagatan å Söder, och hvarvid en osthandlare från landsorten blef med en i en näsduk inknuten Ister illa slagen och frånröfvad ett mindre penningebelopp. Denne person, en f. d. betjent, vid namn Lars Fredrik Hedlund, straffad för tvenne resor stöld, misstänkes dessutom för att vara densamme, som i början at sistl. November månad uti en repslagarebod vid slussen öfverföll och så illa sårade försäljerskan Anna Carolina Norström, att hon några veckor derefter ljöt döden. Bevisningen emot honom, hvad angår detta sednare våld, är väl ännu helt obetydlig; men det ligger emot honom, dels att han i flera afseenden motsvarar den beskrifning som Norström å sin baneman lemnat, dels att han vid ifrågavarande tidpunkt ofta sågs uppehålla sig inom nämnde stadsdel. Redan innan han I greps, var han för detta förstnämnda brott misstänkt, och allmän efterlysning för hans gripande utfärdades; men närmaste orsaken till hans häktande var en af honom för omkring 8 dagar sedan begången inbrottsstöld uti ett hus å Södermalm, hvilken han redan erkänt sig hafva föröfvat. Hedlund, som är helt ung, är dock känd såsom en ytterst djerf och farlig brottsling. — K. Landtbruksakademiens sammankomst sistlidne Måndag. P. T. lemnar derför följande rodogörelse: Sedan de kuranta ärendena, beträffande akademiens ekonomi m. m., blifvit handlagda, afgaf föredraganden för skogs-och trädgårdsafdelningen, jägmästaren Björkman, utlätande öfver det till honom vid akademiens sörra sammankomst remitterade arbetet ,,Om skogarna och skogsväsendet af V. M. Thelaus, hvilket arbeterekommenderades såsom varande af stort intresse så väl för skogsmannen som statistikern, ja för hvar och en, som intresserar sig för skogshushållningen, hvilken med skäl kan sägas för vårt land vara af aldra största vigt. Föredrag höllos af grefve C. M. Lewenhaupt, intendenten Dannfelt och professoren Arrhenius. Grefve Lewenhaupt redogjorde i ett omständligt och sakrikt anförande för den vid hans egendom Claöstorp i Södermanland varande fabriksanläggning för beredande af harts, terpentin, pinöl, kimrök, tändspån och benfett, samt förevisade profver såväl ä alla dessa fabrikater, som äfven de råämnen, af hvilka de tillverkats. Sedan slutligen antydts den stora vinst landet skulle kunna göra genom att såsom en lönande binäring allmännare i alla skogstrakter tillverka harts och terpentin m. m., hvaraf stora qvantiteter årligen nu införskrifvas, hufvudsakligen från Frankrike och Amerika, — är 1863 hade importen af terpentin uppgått till 1,201,151 C. samt af harts till 436,199 —, tillkännagaf talaren, att han med största nöje till dem, som möjligen intressera sig för anläggandet af terpentinfabriker, skulle lemna aila önskliga upplysningar, äfvensom att hans fabrik, belägen vid Krämbobls jernbruk, en half mil från Katrineholms jernvägsstation, stode öppen för hvar och en, som ville taga närmare kännedom om densamma. Hr Dannfelt skildrade jordbruksförhållandena i Norrbottens län samt redogjorde för Åminne mönstorfarm och de i allo lofvärda åtgärder, som blifvit vidtagna för att genom denna anstalt lemna ett exempel på huru jordbruket i deuna ort borde anordnas och handhafvas. Hr Arrhenius meddelade upplysningar om växternas varaktighet med anledning af en af direktör Allvin i tidningarna nyligen framställd fråga, huruvida vårt allmännaste säde, rågen, ej i sitt hemland vore en mångårig växt. — Efter att bafva visat det oväsendtliga uti den vanliga indelningen af växterna uti ettåriga, tvååriga och mångåriga, samt huruledes samma växt under olika klimatiska förhållanden kunde kommn att höra än till den ena, än till den andra af förenämnde afdelningar, erinrades att rågen alltid då den blommat och satt frukt, ilikhet med en mängd andra växter, dör bort; att den är ettårig, då den sås på våren och samma år blommar och sätter frukt (vårrågar); att den blir tvåårig, då den sås på hösten och först följande år kommer till blomning och frösättning (höstrågen); samt att den kan blifva flerårig, om den afbetas eller slås af tid efter annan, så att han ej får komma i blomning och sätta frö, ty då är dess lefoadscykel slutad. Äfven kornet ochärterna, som hos oss odlas endast såsom vårsäd och anses såsom ettåriga, odlas i mellersta och södra Europa såsom höstsäd; de sås der på hösten och skördas först året derpå, samt äro sålunda här tvååriga, och åtskilliga af rotfrkterna, t. ex. hvitbetan, som hos oss vanligen blommor och sätter frukt andra året efter sådden, och sålunda är tvåårig, kommer redan första året i blomning, om hon sås tidigt och sommaren blir mycket varm. Endast de växter, som jemte blomknoppar sätta bladknoppar, såsom våra vanliga träd och buskar samt de örter, som utbilda knoppögon under jorden, t. ex. tieteln och hvitroten eller qvickroten m. fl., äro i egentlig mening mångåriga. De äro det genom sina bladkunoppar, genom hvilka de årligen fortväxa, hvaremot alla de växter, som med blomningen afsluta sin knoppbildning, härmed äfven sluta sin vidare tillvaro och boridö; dock kunde flera eller tärre år förgå, innan deras blomning, fruktsättning och död inträffade, allteftersom klimatet eller andra yttre omständigheter fortskyndat eller fördröjt tidpunkten för deras slutliga utveckling. Till ledamot af akademien föreslogs ö:verstekammarjunkaren m. m. frih. Carl Jedvard Bonde. För förvaltningen of den under akademiens vård ställda ,HNonnenska Stipendiejonden — —— T —W—— 1 äm C — — n — Ol— — 5 — O— 00 —— — OO —0 02 O OA