Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1866, sida 3

skrijt i Landtmåteri, hvars redaktion kommer att utgöras af utgifvaren och t. f. ingeniören i rikets generallandtmäterikontor Oscar Åbergh. — Vice-konsuler. Härtill hafva blifvit förordnade: i Grangomonth, handlanden Gabriel Pedersen; i Leer, handlanden Hermann Garrels och i Canton, handlanden R. S. Dana. — Stockholms skarpskytteförening har genom utsedde delegerade i flera omgångar diskuterat en ny stadga, framlagd af en af styrelsen utsedd komit6. I Måndags blef denna stadga antagen af de delegerade, sedan åtskilliga redaktionsförändringar och jemkningar skett. Minoriteten var för minskning af personalen i styrelsen till högst 15, och majoriteten för nuvarande sammansättning eller ett antal af 26 eller derutöfver. Minoriteten var för indelningen på bataljoner med fasta bataljonschefer, och den ringa majoriteten för kompani-indelningar. Genom styrelsens bemedlingsförslag blef bataljonsindelningen ställd på framtiden, ehuru derjemte beslöts, att de kompanier, som så önska, skulle få bilda sig på bataljoner och utse sina chefer så väl inom som utom föreningen. Flera talare yrkade att endast officerare skulle härtill utses. Vid årsmötet komma dock föreningens ledamöter samfäldt att afgöra om denna stadga skall antagas eller förkastas. — Stora Teatern. Ester en längre tids uppehåll, förorsakadt af ett missöde på Göteborgs teater, uppträdde mamsell Gelhaar i Mändags ånyo på Stora Teatern i ,Regementets Dotter och helsades vid sin entre af lifliga handklappningar och blomsterbuketter. Mi:ll G. utförde sitt ansträngande parti med finhet och behag och rönte under operans gång mycket bifall samt inropades efter båda akterna. Det hela gick med lif och god, ensemble. Å denna teater skulle på Onsdagen gifvas för första gången Goethes klassiska sorgespel ,Egmont, med musik af Beethoven. Goetho—Beethoven, århundradets väldiga dioskurer, här förenade och samlande sin styrka till åstadkommande af ett stort och gemensamt helt! (P. T.) — Mordet på sattigkyrkogården. Allt hvad som ännu kunnat utrönas härom är, enligt D. A., följande: Man har sig endast bekant, att Fryckholm, som bott här ett år, visserligen varit en ordentlig karl, men äfven känd för sin spelpassion, i synnerhet under den tid han var anställd vid jernvägen; han gick nästan aldrig bort utan att vara försedd med en kortlek, till följd hvaraf han erhöll tillnamnet .Spoipelle. Söndagen d. 14 har han i huset M 10 vid Tullgatan, der hans svåger är boende, spelat kort med timmermännen Nilsson och Pihlgren, snickaren Johansson och smeden Wärme. Sedan de gått derifrån, hade de besökt åtskilliga ställen och sednast varit synliga på Brandtbergs krog vid Qvartersgatan. Der skiljdes sällskapet från Fryckholm, som stannade ensam qvar till kl. 5 o. m., då äfven han gick, men hvart vet man icke. Fastän Fryckholm var spelare och makarne just ej lefvat färdelos väl med hvarandra, kom han alltid bem om nätterna, om det också stundom var mycket sent. Något obduktionsprotokoll har ännu icke inkommit, som kan upplysa huru länge han legat död, då han antröäffades. Att det ejvarit en utan flere, som mördat honom, bör ; man kanna taga för gifvet, ty vid ett besök på platsen finner man, att det varit omöjligtför en person att släpa honom den långa, ; besvärliga vägen från kyrkogårdsporten tilll, diket, der han låg. Denna kyrkogård läm-A par sig väl för utförandet af grofva vålds-js bragder, ty den ligger allåcles enstaka invid : en väg, som föga trafikeras, omslutes på ; tvenne sidor af tobaksplantager, och till när-e 1 1 f I t 1 ( maste byggnad är ett betydligt afstånd, så li att några nödrop kunna icke höras. För att ligga inom en hufvudstad kan man knappt tänka sig en mera ödslig plats. Utåt vägenl: är den inhägnad af ett plank, på hvilket äro snbragta tvenne träportar, som tjena till ingång, men aldrig tillatängas och till och med sakna lås; på de öfriga tre sidorna omgitves kyrkogården af låga staket. Här och der står ett träd, men åt don sida, der Fryck-ss bolm påträffades, ser man en rad at temligen böga träd planterade ganska nära hvarandra, och det har nog varit möda förenad med att släpa honom mellan dessa träd och ned i diket, som löper melan dem och staketet. Då hustru Jonsson fick so honom, befanns han liggando på rygg alldeles vidöppen. Nå gra blodflacker kunde emelertid icke upptäckas i diket. I I fall Fryckholm blifvit mördad redan den 14, torde det väl vara nästan omöjligt att komma brottslingarno på spåren, så vida icke de persedlar, som plundrats från honom, kunna leda till någon upptäckt. Hos alla pantlånare efterhördes genast i Mändags på morgonen, men ingen af dem hade till belåning emottagit någon klocka, som liknade der Fryckholm tillhöriga; huruvida den kan finnys på assistansen, känner man ännu icke. De fyra ofvanuppgifne arbetskarlarne, som ; spelt kort med honom Söndagen den 14, vistas för närverande på landet i trakten at hufvudstaden, och är det möjligt, att desse kunna meddela några upplysningar. — Nytt rån. I Dagens Nyheter läses: I Måndags afton anmälde torparen Johan Peter Mörling, hemma i torpet Norrnäs, lydonde under Öasta gård i Bro socken, å Adolf Fredriks polisvaktkontor att han, stadd på hemresa från staden, kl. half 5 på eftermiddagen i grannskapet af Nya kyrkogården blifvit af 4 arbetsklädda karlar förhindrad att fortsätta sin resa och hotad med att blisva mördad om han ej ville godvilligt gifva dem de penningar och saker han hade med sig: men innan han i förskräckelsen hunnit afgifva något svar, blef han I ad . — ryd — —