Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1866, sida 3

nödvändigheten af en lika god uppfostran för henne som för mannen. Ja, man kundo från denna utgångspunkt nästan komma till ett motsatt resultat, att, då målet för dem båda är detsamma — fullkomligheten — så behöfver den genom uppfostran mest ledning, som erhållit de minsta punden. Om deremot meningen med en fri uppfostran är att endast söka utveckla de mest begåfvade varelserna, så borde ju en gallring också ske ibland gossebarnen, ty äfven ibland dem är onekligen en stor olikhet både i själsoch kroppsförmögenheter. Om denna gallring skedde konseqvent, så skulle till slut blott några få individer i hela menskligheten vara värdiga en fri uppfostran. Att en sådan utgallring ledde till det mest orimliga resnltat är ju tydligt, och likvisst har man i Sverge hittills bortgallrat jemt halfva befolkningen från all annan upplysning än den folkskolan kan lemna. Det är nu hög tid att denna orättvisa blir upphäfd, och att staten börjar skänka samma omvårdnad åt alla samhällets medlemmar. När staten en gång insett sin pligt och sin fördel af att bereda alla samhällets medlemmar tillfälle både till en fri utveckling och ett rätt användande af de af Gud förlänta punden, då först kunna vi hoppas på ett verkligt framåtskridande. Den andra orsaken, hvarföre qvinnan blifvit förnekad uppfostran af staten, har varit, att man påstått det en uppfostran i allmänna skolor skulle vara skadlig för henne. Om man kunde förmoda, att staten skuile gifva den svenska qvinnan en dålig uppfostran, ifall den öppnade högre läroverk för henne, så vore detta visserligen en stor olycka både för henne och för hela samhället, men icke något svenskt hjerta kan med skäl hysa en sådan farhåga, efter de många och herrliga bevis på den varma och sanna fosterlandskärlek, som nu i så mänga år utmärkt Sverges styrelse. Vi, och säkerligen alla med oss, äro öfvertygade, att när staten insett sin pligt och erkänt sin skyldighet att draga lika mycken omsorg om sina döttrars som sina söners uppfostran, den sedan skall uppbjuda all sin förmåga att på ett värdigt sätt söka fylla denna pligt. Det allvarliga intresse, hvarmed skolfrågan under de sednare åren varit omfattad, bevisar tydligen, att både staten och samhället känna frågans stora betydelse; och lika väl som samhället nu vågar anförtro sina söners utveckling åt de af staten inrättade läroverken, lika lugnt borde det väl kunna anförtro sina döttrars uppfostran åt samma omvårdnad. Huru kan man också tro, att en större fara är förbunden med läroverk, de der kunna ställas under den bästa uppsigt Sverge kan lemna, och hvilka kunna inrättas efter de bästa grunder vår tid kan meddela, huru kan man verkligen tro att dessa läroverk skulle vara farligare för det qvinliga slägtet, än alla dessa privata undervisningsanstalter, der godtycket eger fritt spelrum och der, i de flesta fall, föreståndare eller föreståndarinnor genom pekuniära förhållanden, måste göra stora inskränkningar både på utrymme, skolmaterialier och lärarepersonal. Klagan öfver flickpensionernas ofullkomligheter, både hvad det sanitära och hvad sjelfva undervisningsämnena beträffar, är så allmän, att derom icke behöfver ordas. Härtill kommer, att de bättre privata läroanstalterna för flickor icke kunna blifva tillgängliga för andra barn än dem som äro nog lyckliga att ega upplysta och bemedlade föräldrar. Att många föräldrar, af brist både på medel och kanske ännu mera på insigt om nödvändigheten af en god uppfostran för qvinnan, försumma att gifva sina döttrar en allvarligare och mera tankeutvecklande uppfostran, är kanske icke heller så underligt, när staten föregått med ett sådant exempel som den hittills gjort. Det har äfven blifvit anmärkt, att qvinnans blygsamhet skulle såras af en uppfostran i allmänna skolor; men hvarföre har man då öppnat folkskolan för henne? Är detta icke en inkonseqvens? Borde man då icke hellre återgå till katolska iders plägseder, och instänga qvinnan inom klostermurar och torn, ifall isolering från vorlden ir det bästa skyddsmedlet för hennes dygd? Erfarenheten har dock visat, att inget isoleringssystem kan utestänga frestelserna från en nenniskas hjerta, och Kristus sjelf visar ju både ned lära och föredöme, att menniskans plats är bland medmenniskor och icke i eremitens unlangömda näste. Det är inifrån menniskan måste hämta skyddsnedlen emot lifvets frestelser, och det är just ill en sådan inre, klar och fast öfvertygelse om let rätta och godas värde framför den tomma, ttre verldens lockande bländverk, som en god ippfostran bör leda. Det tyckes också vara klart, att läroverk, inättade med all den omsorg Sverge kan gifva, nåste blifva mera skyddande för qvinnans dygd, in de skolor, hvilka utan kontroll få upplåtas och hvilka tyvärr alltför ofta endast gifva en nycket ytlig uppfostran åt qvinnan. För resten äro de privata flickskolorna äfven lImänna skolor, så till vida, att hvar och en, som kan betala, vanligen har tillträde till dem. Iela skillnaden är blott att de icke stå under ;ågot kontroll, och således är, just genom staens uraktlåtenhet i detta hänseende, Sverges sinliga ungdoms uppfostran skyddslöst öfveremnad åt godtycket, både hvad läroämnena och ärotimmarne angå. Således både hvad den venska qvinnans andliga cch lekamliga utvecking vidkommer. Detta tyckes dock vara en större fara, än om staten upprättade ändamålsenliga skolor för den venska qvinnan. Den tredje orsaken, hvarföre qvinnan blifvit örneked en bättre uppfostran af staten, har vait, att man antagit, det qvinnans enda bestämnelse är att blifva maka och moder, och att won, för denna sin bestämmelse, icke kunde pehöfva någon tanke-utvecklande uppfostran. Ehuruväl vi tro, att både mannens och qvinrans högsta bestämmelse är att såsom menniska ner och mer närma sig fullkomligheten. äfven m man icke eger make eller barn (hvilket cristendomen aldrig ålägger någon att ovilkorigen förskaffa sig, för att uppfylla sin bestämnelse), så vilja vi dock här endast tala några ord om qvinnans höga och herrliga bestämmel16 att såsom moder vägleda det uppväxande lägtet, och tro vi oss just i denna hennes betammelse finna ett af de säkraste bevisen för nödvändigheten af en bättre uppfostran för lvinnan. Hvar och en som innehar ett embete ller en förtroendepost måste dertill ega motvarande insigter, för att rätteligen kunna sylla itt kall. och ju mer makt en menniska eger ifver andra, dess mer verkligt och sannt uppvst behöfver denna menniska att vara fär att