Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1866, sida 3

AUD4 FmUULIBD MMS AAdÅAUD. åer på begäran intygadt. Lunds Rådhus den 17:de Januari 1866. E. Thomasson. Rådman och protokollsförande i brottmål. Hr adjunkten Torell synes i denna replik hafva velat uppträda rätt imponerande, genom att utsätta sitt namn, hvilket ju dock ej var red:n af H.-T:n förut obekant. Han har likväl förbisett, att ingen auktoritet i våra dagar — vore det ock sjelfvaste hr O. Torells — står öfver sakförhållandet. Och han borde så mycket mindre gjort anspråk derpå, som han icke tvekar att till sina förra falska påståenden om ,skymfliga reflexioner m. m. slunga beskyllningen om, sanningslöst påstående i synen på en person, hvars sanningskärlek torde vara lika känd och aktad som hr Torells. Om — hvilket vi hoppas ej må vara fallet — hr T:s skriftställeri uttrycker andan vid Lunds universitet, för hvars ungdom han är anställd såsom lärare, så skulle det bevisa att vid detta bildningssäte man ännu har att inhemta den första lärospånen i vilkoret för umgänget mellan byfsade menniskor, nemligen höflighet. Vi hafva här att utreda, hvarom frågan är och från hvilken sida de osannfärdiga beskyllningarne komma. I sin förra insända artikel till H.-T. för den 11 Jan. skref hr 0. T.: Hr redaktör! Ni har ogillat, att Lunds studenter varit mest tillgängliga för skälen emot den nya riksdagsordningen och öppet erkänt denna sin uppfattning. Detta må hafva varit eder rätt, liksom det är deras att vid edert klander lägga den vigt de behaga; men vi hemställa till eder, huruvida det öfverensstämmer med publicistisk moral att om personer eller kårer, hvilkas politiska tendenser man ogillar, utsprida smädliga och förklenande osanningar. Måste, såsom vi förmoda, denna fråga nekande besvaras, så torde vi kunna hoppas, att H.-T. icke ur hr Bälows tidning, hvilken den under andra förhållanden blygts att begagna såsom källa, upptager och med skymfliga reflexioner skärper en ny berättelse, enligt hvilken denne ÅIude a sista julafton mottagit ett bref innehållande arsenik och med påskrift ,,från Lunds studenter. Här beskylles således H.-T. för att den med skymfliga reflexioner skärper en ny berättelse, enligt hvilken hr Bulow ,sista julafton emottagit ett bref innehållande arsenik och med påskrift: ,från Lunds studenter. Ny kallas denna berättelse i förhållande till en annan föregående, som rörde en ,bestormning af hr Bälows hus. Till svar på denna tillvitelse genmälde H.-T., att den icke med något slags reflexion, än mindre med någon skymflig sådan, beledsagat berättelsen om den inkastade arsenik-julklappen, hvilken berättelse var insänd i H.-T. för den d. 5 Jan. och för öfrigt aldrig af H.-T. omtalats. Om sanningsenligheten af detta vårt genmäle berde hr Torell halva öfvertygat sig och synes i sjelfva verket hafva öfvertygat sig derom, ty i sin i dag offentliggjorda insända uppsats, vänder han saken så, att han aldrig skulle hafva påstått, det H.-T. med skymfliga reflexioner ,beledsagat vissa insända artiklar, (bland hvilka är den om arsenik-struten), men väl att han sagt, det H.-T. till notisen om bestormningen aj hr Billobs hus bifogat en anmärkning, som enligt hans åsigt skulle vara skymflig. Här föreligga således påståenden från hr Torell, med hvilkas sanningslöshet han inför läsaren beslås af sina egna ord. Sedan detta — och det är härom tvisten vänder sig — blifvit utredt, må vi tillse, huru det förhåller sig med hr Torells sista uppgift, att vi med en skymflig anmärkning beledsagat den föregående berättelsen, nämligen den om ,bestormandet af hr Bulows hus. När vi nu uppleta det nummer för d. 2 Jan., hvartill hr Torell hänvisat, finna vi ändtligen biand landsortsnotiserna, med den vanliga petit-stilen, följande notis från Lund: ,Hos boktryckaren Bälov i Lund, utgifvaren af Folkets Tidning., blef en natt veckan före jul husets takränna nedrifven och dörrarne bestormade — bragder, som äro värdiga bihang till mycket annat, som i nämnda akademiska stad förekommit på sednare tiden. Denna notis, der intet ord talas om Lunds studentkår, ej heller om någon arsenik-strut, jemte den åtföljande reflexionen är, såsom läsaren lätteligen inser, ordagrannt aftryckt ur ett landsortblad, ehuru vi ej kanna uppgifva hvilket, emedan det gamla årets tidningar redan äre gångne till makulatur-förrådet. Upplysningsvis må nämnas, att H.-T:s hufvudredaktör ej ens förr än nu gifvit akt på denna notis, likasom att det första han skrifvit i detta ämne, som han funnit, rent ut sagdt, alltför lumpet att vårda sig om, är