Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1866, sida 1

örmyndare barskt, och i nästa ögonblick bofann papperet sig i hans händer. — Du måtte ändå ha förlorat det, tillade han straxt serefter, — här står tydligt: Herr Gustaf Wandel, betalt för farden med snällpost från Bonn till Köln, och så vidare; han kan gå, min vän, det gamla postqvittot är into värdt några drickspengar, och kom ihåg, — försök inga vidars vedaffärer. — Gud bevaro herr öfverstlöjtnanten, svarade fremlingen i det han gjorde ställning steg; — exeusora, herr ölverstibj:nant. tor han, — gjorde endast min skyldighet som ärlig man och tänkte into få drickspengar. — Min förmyndare beröråo lätt sin mössskärm; fremlingen njordo helt om, betäckte sitt hufvud och aflägsnade sig, medan vi gingo långsamt framåt mot jägmästaregården. Min förmyndare höll ännu alltjomt papperet i sin hand. Han ämnade just kasta bort det, emedan jag tänkte på vigtigare saker än på ett gammalt postqvitto, som jag verkligen trodde att jag tappat — då han plötsligt betraktade det närmare. — Det är väl en förteckning på dina skulder, eller ott lärdt räkneexempel? frågade han och räckte mig papperet. Mekaniskt emottog jag det; men knappt hade jag kastat en blick på några med blyerts der skrifna sifforgrupper, så kände jag att jag bleknade. Jag igenkände nemligen ett i chifferskrift till mig adresseradt budskap, dock hvirflade alla dessa enskildta tecken om hvarandra för mina ögon, så at jag ej kunde tänka på en hastig tolkning af dom, desto mera som jag ej egde någon synnerlig öfning i läsningen af dylika bref. — Ja, ett mycket vigtigt exempel, svarade