Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1866, sida 2

.Ehuru de fördelar för landet, som man kunnat hoppas och vänta af en handelstraktat med Frankrike, icke kunna anses nöjaktigt vunna genom den nu afslutade, samt ehuru Rikets Ständer hade förväntat att den franska handelstraktaten blifvit underställd Rikets Ständers pröfning och godkännande, innan de bestämmelser den innehåller blifvit tillämpade, så hafva dock etc. Här möter först den logiska svagheten i denna motivering, att man klagar öfver att traktaten icke motsvarat förväntningarne på samma gång man ogillar att den kommit så tidigt till stånd, att någon erfarenhet kunnat i detta hänseende vinnas; men dervid lägga vi dock föga vigt. Deremot hatva vi att mot sjelfva innehållet göra några anmärkningar. Hvilka hafva då de förhoppningar varit, som man byst från den sida, som insmugglat denna mellansats? Vi hafva från det hållet icke försport annat än farhågor, och dessa af den dystraste beskaffenhet. Deremot hafva vi, handelsfrihetens vänner, hyst förhoppningar, och vi hafva icke funnit dem besvikna, utan fastmer öfverträffade. Många af oss — Handels-Tidn:s red:n har dock ej hört till dem — väntade dock alltid någon minskning i tullinkomsterna, men i dess ställe har man fått flera hundratusen rdr i öfverskott. — Våra skeppsredare anmäla hurasom de erfarit en högst betydlig förminskning i omkostnaderna för sina fartyg till franska hamnar. och vår sjöfart dit, som tillförene varit snarare i aftogande, har rönt en icke obetydlig tillväxt. — Också har Frankrike blifvit mera tillgängligt för våra exportartiklar och vi känna enskilt att underhandlingar äro å bane om ganska störa affärer i denna väg, af högsta vigt för vår jernhandtering, men för hvilkas afslutande man afvaktar Ständernas beslut rörande traktaten. — Ingen enda fabrigsgren har, på grund af samma traktat, blifvit nedlagd. Hvilka äro då, fråga vi ännu en gång, de förhoppningar, som ej blifvit uppfyllda? Eller — rättare sagdt — hvilka äro de farhågor, som gått i fullbordan? Om Ständerna besluta ett yttrande af den beskaffenhet, som utskottet tillstyrkt, så böra de åtminstone vara beredda att svara regeringen på en sådan fråga om den framställes. Men detta svar kunna de icke lemna. Är det värdigt äfven den närvarande representationen att utsätta sig för den förtreten? Att Ständerna väntat det regeringen skulle först förelägga dem traktatens bestämmelser till pröfning och godkännande, är icke enligt med sanna förhållandet, så vida den nuvarande riksdagen anser sig äga någon solidaritet med den föregåendes beslut, hvilket man väl ej lärer kunna undandraga sig. Och de förra gången församlade ständerna väntade fastmer att traktaten skulle bringas till verkställighet förr än som skedde, enär de nedsatt inkomstbudgeten med en half million om året, just med afseende å den franska traktaten. Huru kan man då påstå att Ständerna , förväntat att traktaten skulle först blifvit dem förelagd? Norges storting har icke ogillat traktatena verkställighet innan den vunnit stortingeta stadfästelse, ehuru dess bestånd var en sådan stadfästelse beroende. I Sverge hade regeringsn aldrig behöft förelägga densamma inför Ständerna, ehuru, tack vare dess konstitutionella sinnelag, regeringen det gjort. Ett ogillande yttrande vore alltså här att löna regeringens grannlagenhet ganska illa. Visserligen hysa vi ej stor ömhet om den närvarande representationens anseende; men nog bör den dock låta bli att så öppet kompromettera sig som antagandet af den ifrågavarande motiveringen skulle innebära? Åtminstone antaga vi att borgareoch bondestånden skola taga sig till vara derför. Det höfves dem tvertom, derest de vilja låta sitt godkännande åtföljas af något tillägg, att uttrycka sin erkänsla till regeringen för icke blott traktatens lyckliga afslutande, utan derjemte för dess bringande till verkställighet så tidigt, att rikets nu församlade Ständer kunde vinna någon erfarenhet om fördragets verkningar. Detta vore ingen obehörig artighet mot regeringen, utan endast en gärd af enkel rättvisa. Monaco-traktaten. I Aftonbladet läses bärom ytterligare: Den franska tidqningspressen börjar allt mera sysselsätta sig med den vigtiga frågan om denna traktats följder för andra länder. Efter att ha redogjort för de olika åsigter, som förfäktats i detta ämne af Journal des Dbats och Constitutionnel, yttrar Opinion nationale för egen del: , Tydligen har regeringen vetat hvad hon gjorde, då hon ingick fördraget med Monaco. Såsom man känner, är kejsaren i afseende å alla handelscch sjöfartskonventioner sjelf. rådande domare utan all inblandning af lagstiftande makten. Hvad än regeringen haft för afsigt att göra genom att ingå förAunanat mad Manoaaon har han haft vilttinskhat