Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1866, sida 1

—— — Åskottets förslag talade grefve Sparre, E., frih De Geer, frih. Armfelt och hr Olivecrona, hrilken sednare dock icke ville motsätta sig en (återremiss, som han ansåg hafva skäl för sig. sAlla de öfriga paragraferna i förslaget, som in;inefattade någon förändring i nu gällande exproI priationslag, blefvo, såsom stående i något sammanhang med den 1 och 13 paragrafen, återrei mitterade utom den 20:de, som bifölls. . Derefter godkändes ekonomiutskottets betänI kande AM 20, som afstyrker väckta förslag om förändrade anordningar i trafiken å statens jernvägar, ändring i derför gällande texa m. m., afvensom statsutskottets memorial Ål. 19, ang. Jantegande af ytterligare kanslibiträde. I Hr Oldevig uppläste derefter ett skriftligt anförande, hvari han bemötte de invändningar, ssom blifvit gjorda mot mordvestra stambanans ssnera fullbordande. I sina åsigter understöddes han af hr Linroth, hvaremot hr v. Koch ausåg skäl föresinnas att åtminstone till nästa riksdag, som ju suart skulle sammanträda, uppskjuta nämnde banas fullbordande. Presteständet. Efter förrättadt val af ledamöter och suppleanter uti opinionsnämnden föredrogs och godkändes statsutskottets utlåtande N 20, deri utskottet, på grund af aflåten nådig proposition i ämnet, tillstyrkt ständig upplitelse mot årlig arrendeafgift till Wanså församling af f. d. piparebostället vid Södermanlands regemente Bränn Arby för uppförande derstädes ar ett skolhus. Uti en till ståndet ingifven och nu uppläst skrift hade magister Zander anhållit att han, som af andra tjenstegöromål vore förhindrad att sin notariebefaitning vid ståndet fortfarande bestrida, måtte varda från berörde befattning entledigad. Härtill lemnade ståndet bifall famt antog, uppå förslag af erkebiskopen, till Zanders efterträdare vice lektorn i Strengnäs, magister Schurer von Waldheim. I enlighet med derom af erkebiskopen gjord framställning uppdrog ståndet åt sitt enskilda utskotts lagafdelning att gemensamt med d:r Sandberg och pro8 Tegnör, hvilka nu utsågos att revidera ; åndets enskilda arkivkassa, uppgöra och afgifva förslag i afseende å famtida dispositionen af ej mindre nämnde kassa än äfven sjelfva archivet, i sammanhang hvarmed jemväi borde afgifvas yttrande öfver tvenne af doktorerna Sondena och Ternström rörande denna frågaserskildt gjorda framställningar. Efter att hafva bordlagt ekonomi-utskottets Deränkanden N:ris 30—34 åtskildes ståndet kl. half 2. 4 Borgareståndet. Föredrogs Ekonomiutskottets betänksnde n:o 12, deruti föreslaget blifvit, att Rikets Ständer skulle, i anledning af väckt motion om upphörande af de s. k. prebendepastoraten, i und. skrifvelse till Kongl. Maj:t göra framställning om prebendepastoratens indragning vid deras nuvarande innehafvares afgång samt anhålla att Kongl. Maj:t täcktes framlägga förslag till berodande af ersättning för de löneinkomster, som för närvarande från dessa pastorat utgå. Herr Falkman ville väl godkänna betänkandet, men nemsS allde, att, derest ståndet ville fatta ett annat beslut, kontraktsprosten Lindskogs reservation skulle antagas eller att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda. Hr von Stockenström förordade hr von Ehrenheims reservation, att Rikets Ständer skulle hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande om icke en vidsträcktare indragning af prebendepastoraten än den, som redan egt rum eller i sammanhang med reglering af biskopslönerne blifvit anbefalld, lämpligen kunde ske. Hrr Waldenström och Isberg yrkade bifall till betänkandet. IIr Carlån yrkade från en ren praktisk synpunkt bifall till hr von Ehrenheims reservation. Ridderskapet och adeln bade nemligen såsom sitt beslut antagit denna, och hopp vore, att bondeståndet, som gillat betänkandet, skulle frångå denna mening. Presteståndet har väl afslagit frågan, men detta vore ej af någon betydenhet, då ett Rikets Ständers beslut ändock kunde åstadkommas. Betänkandet bifölls. Samma utskotts betänkande N:o 13, att en af Ola Bosson Olsson frän Christianstads län väckt motion om kronofogdetjensternes indragning ej måtte af Rikets Ständer bifallas, goäkändes. Ekonomi-utskottets betänkande n:o 14, satt väckt motian om rätt till ersättning för flyttning af hus, som stå på mindre än 100 alnars afstånd från jernväg, ej må vinna afseende, föranledde någon diskussion. Hr Falkman hade såsom ledamot i utskottet önskat, att motionen blifvit förtjent af så mycken uppmärksamhet, att man bestämt, det ersättuing för eldsolyckor, som uppkomma genom eldgnistor från iokomotiven, må afgöras genom kompromiss. Hr Carlän borättade, att han i den honom anförtrodda domsaga handlagt och afgjort tvist om ersättning för skada, uppkommen genom eldgnistor från lokomotiv å statens jernväg. Som berörda förhåliande blifvit genom fullständig bevisning ådagalagdt, hade häradsrätten dömt jernvägsstyrelsen att utgifva nämnde ersättning; men hofrätt, der ändring sökts, hade befriat styrelsen från skyldighet till ersättning, Fatalierne förlorades vid frågans fullföljd hos Kongl. Maj:t. Då talaren emellertid icke gillade motionens form eller utsträckning, yrkade hr Carlen, att ständet skulle godkänna betänkandet utan att gilla de derför andragna motiver. Hr Biomberg påpekade, hurusom, derest motionen bifölls, staten kunde få betala hela städer. Hr Wistrand ansåg förevarande fråga böra tagas i sammanhang med expropriationslagen. Hr Petersson fästade uppmärksamhet derå, att staten skulle, så vidt motionen bifölls, få betala antingen mycket för dyrbara eller alldeles förfallna hus. Hr vice dalmannen Murön ansåg, att skillnad borde gö