Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1866, sida 1

Plena den 17 Januari. Tro riksstäånd hafva i dag till behandling forehast det kongl. förslaget om Dy expro priationslaj. Adela har dervid åtorremitte rat ärendet till förnyad behandling i lagutskottet; bondeståndet har bilallit det k. törslagkt, hvaremot borgareståndet, som i nästa plenam fortsätter öfrerläggningen i ämnot, ännu icke fattat något beslut. Lagförslaget är redan i Lördagens plenum af prosteståndet bifallet. Dabatten rörande detta särdeles graurlaga och brydsamma lsgstiftnipgsärende var på riddarhuset temligen liflig. Det kongl. förslaget understöddes af justitie-statsministern frih. De Geer, lagatskottets ordförando grefve E. Sparre och ledamoten i samma utskott frih. Armfelt. Deremot yttrades betänkligheter, synnerligast mot borttagande af nu stadgado tillägg i lösvingssamman, af, bland andra, frih. Sprengtporten, grefve C. G. D. Mörner och hr Nordenfalk. Återremissen beslöts med 100 röster mot 45. Såsom en tilldragelse af en viss märklighet anteckna vi för öfrigt, att kammarherre von Francken på riddarhuset väckt motion, att ridderskapet cch adeln må, i skrifvelse till justitieombudsmannen, till beifran anmäla den bäktningsätgärd, genom hvilken underlöjtnanten vid Göta artilleriregemente, Muhl, sörwenar sig ha blifvit olagligen hindrad att utöfva sin riksdagsmannarätt. I öfrigt meddelas al dagens plena följande detaljer: AMidderskapet och adeln. Efter det valet till opinionsnämnd blifvit förrättadt, och br af Forselles afsagt sig sin befattning som suppleant i statsutskottet, föredrogs lagutskottets betänkande M 14, som tillstyrker k. propositionen om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof. På yrkande af grefve Sparre, E., beslöt ståndet att i ett sammanhang företaga behandlingen af paragraferna 1 och 13. Dessa paragrafer återremittedes efter votering med 100 röster mot 45, som. voro för bifall till betänkandet. För den förra återremissen talade under den föregående diskussionen hr Nordenfalk, frih. Sprengtporten, grefve Mörner och frih. Schultzenheim, hufvudsakligen på den grund att boritagande af all förhöjning öfver egendomens rätta värde vid expropriation af densamma icke ansågs med billigheten öfverensstämmande. För bifall till ut