Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1866, sida 2

genom de små springorna kasta en blick på det väl förvarade, söta innehållet. — Och likväl känner jag inom mig kraf att storma verldar, tänkte jag vidare, — ock jag skall storma verldar, om jag derigenom når mitt mål några år tidigare. Men huru? fortfor jag, i det jag blåste så häftigt mot den närmaste ljusstrålen, att de glänsande stoftatomerna hvirflade om hvarandra, och flugorna förskräckta flydde från sockerdosan; — ja, det der ,Hurn är den klippa, mot hvilken min viljekraft strandar, eller ock måste en omstörtning i alla sociala förhållanden ega rum, så att man mindre frågar efter tjenstetidens längd än efter hvad menniskan verkligen förmår. Och förmår jag verkligen någonting? Bah, visa mig en lämplig verkningskrets, och jag skall utföra det otroliga för att förverkliga mina drömmars ideal. Ja, en lämplig verkningskrets, utropade jag hänförd, — och spådomen skall uppfyllas fortare än fröken Brisselbach sjelf har anat. En höflig knackning på dörren till mitt yttre rum störde mig i mina betraktelser. Jag såg på klockan. — Skulle det vara min, borstis? frågade jag i tankarne. Det knackade för andra gången. — Eller en ,,björn; — kanske bäraren af ett utmaningsbref? Det knackade för tredje gången. — Stig in! ropade jeg högt. Dörren öppnades sakta. Jag hörde att någon inträdde och drog igen dörren efter sig, men jag låg zå att jag blott kunde se en liten del af det yttre rummet. — Kan jag få den äran att på en halfimma tala med herr Wandel? frågade en öst, som föreföll mig bekant, ehuru jag i