borde dröja medan nyssnämnde organisation ågår. P Biskop Beckman ogillade äfven den radikala motionen; men då talaren icke destomindre fann åtskilliga olägenheter af den nuvarande prebende-institutionen, så önskade telaren en framställning till K. M:t i sådant syfte, att der flera prebenden äro förenade med samma tjenst, alla utom ett må frånskiljas vid nuvarande innehafvares afgång, samt att K. M:t i sammanhang med frågan om domkapitlen ville öfverväga, hvilka prebenden kunna upphöra mot ersättning för derigenom uppkommande löneförlust. Biskop Anjou kunde icke heller finna sig uti ett förslag att upphäfva en inrättning, som är lika gammal som staten sjelf, som skulle åstadkomma en svår rubbning i kyrkans inre förhållanden, och ansåg för öfrigt klart att den, som skall bilda prester, sjelf icko kan upphöra att vara pastor. Dr Nordlund instämde. Professor Ribbing begärde derefter ordet. Men har anmärkt, yttrade han, att ekonomiutskottet icke består af prester eller sådana personer som ega någon insigt i oeconomia salutis, och att deras mening i kyrkliga ärenden således ej vore värd något afseende. Men det måste finnas ätven någon annan grund för befogenhet att bedöma sådana saker, än den att vara ledamot af ekonomiutskottet, ty eljest kunde tal. icke undertrycka sin förvåning öfver att rikets ständer ansetts dertill kompetente i mer än 200 år. Och likväl kunde de ha sett misste, de kunna möjligtvis icke ha gått tillräckligt djupt, eller förhållandena kunna numera ha blifvit förändrade. Prebendenas uppkomst grundar sig ej på tanken om remuneration åt förtjensten, heter det, utan på idån om den teologiska vetenskapsmannens förhållande till kyrkan, d. v. 8. att prebendepastoraten gifvits åt personer, som redan förut haft lön. Men det är icke nog dermed, de ba äfven gifvits åt sådana innehafvare af tjenst och lön, utan dennas minskning, hvilka icke varit teologer; och i sådana fall kan man väl icke säga att det skett för idgeus eller kyrkans skull. Man hade medgitvit att talarens anmärkningar om orättvisan af prebende-institutionen vore riktiga in abstracto, men ej in concreto. Men talaren påpekade att det är en betydlig skilnad mellan den enskildes rätt och en enskilds rätt, och att man, om ej denna sednare respekterades, skulle adoptera den med skäl fördömda läran att det är nyttigt att en dör för folket. Hvarför skall en viss församling vara utan pastor? Ännu hade icke något skäl kunnat uppgifvas derför. Församlingens närbelägenhet till stiftstaden kan icke vara nagot giltigt skäl att pålägga den olägenheter, och det är således en orättvisa mot den försemlingen, att den skall nödgas aflöna en pastor utan att ändock ega en pastor. Då man säger församlingen att den måste underkasta sig denna olägenhet för hela kyrkans väl, så kan församlingen alltid med full rätt fråga: Hvarför Just vi? Man hade till och med sagdt att det icke vore någon orättvisa, emedan prebendena, så länge kyrkan vore ett solidariskt holt, icke vore anslagna åt en person utan åt kyrkan i sin helhet. Men detta var en vetenskaplig deduktion, som talaren icke kunde gilla. Kyrkan är ett mångsidigt ord, och talaren kunde endast erkänna den betydelsen, att kyrkan utgör enheten af de personer som bekänna sig till en och samma troslära. De som stå i speisen för statskyrkan, hvilken alldeles icke är detsamma som Guds eviga kyrka, kunna ju begå fel såsom andra menniskor, och församlingarne ha således rätt att säga: om vi bli sämre skötta än andra, så undanbedja vi oss ären att vara prebende, och anhålla att få det på samma sätt som andra församlingar. Prebende-inrättningen är med ett ord ett undantagsförhållande, som icke kan subsumeras under regeln om den enskildes skyldighet, utan som pålägger några församlingar större olägenheter än andra. Man har medgifvit att prebendena kanske icke skötas fullt så väl som andra pastorater, men likväl på ett tillfredsställande sätt. Så torde väl vara förhållandet, men det är icke nog bevisande. Bristen, om sådan finnes, hjelpes med en god vikarie, heter det. Möjligen är det så. men vikarien kan dock icke fullt ersätta pastor, emedan han icke är fästad vid församlingen eller vet hur länge han får qvarstanna der, och det är följaktligen naturligt att en ordinarie innehafrare sköter tjensten bättre än en vikarie. Församlingen återkommer då till frågan om betalningen, och den löses ej med någon deduktion om ,,kyrkanvs väl. Det är klart att en prebendarie skall sköta församlingen sämre än en person, som helt och hållet egnar sig deråt. Församlingen eger rättighet att när som helst kunna vända sig med sina bekymmer till pastor, och detta blir omöjligt då han är bosatt annorstädes. Det är omöjligt att på en pång sköta en profession cch en församling; endera måste lida deraf. Talaren kade sjelf sett anslag på dörren till föreläsningssalen, af innehåll, att föreläsaren var af sin pastoralvård hindrad att föreläsa. Man hade också funnit nödigt att rädda de teologiska vetenskapsmännen undan de förfärliga teorierna, så att de icke måtte förirra sig i spekulationens labyrint. Det ser ut som vore man rädd för vetenskspen, och man tillskrifver prebendena någon slags magisk kraft att hålla vetenskapen i styr. Det finns dock många exemel på, att äfven vanliga pastorer gjort sig skyliga till dylika föriringar. Talaren ville visst icke förneka möjligheten deraf, men det lärer ej bero på prebendena. Huru mycken tid kan en biskop använda på sitt prebende? Icke mycken; och i biskopsembetet ligger tillräckligt mycket presterligt, utan att han emellanåt ställer sig under sina underordnade, ungefär som om enlo general stundom skulle ställa sig under sin kap-Js tens befäl. Erfarenheten visar dessutom, att y det finnes teologer utan prebenden, hvilka ickes h förirrat sig mera än de, som innehaft sådana. ld Talaren fann, med stöd häraf, icke något skäl att hålla på prebendeinstitutionen för den på-C gssende reorganisationens af domkapitlen skull. s g ti —h—ö ——— — e— — Det—-—AetAr— — 2 — 2— — bt Talaren förnekade visst icke, att den enskildes rätt får vika för det allmännas, men denna tillämpning af satsen är rättsvidrig, emedan derigenom uppkommer ett undantagsförhållande.Begreppet om kyrkan, såsom någonting bredvid te eller dkanom den enskilda församlingen ståen-Jsde, synes ej tillräckligt bevisande. Anmärkningarne om prebendeinrättningens olägenheter ha ej blifvit vederlagda och olägenheterna af dess n upphäfyande kunna ej bli så stora eller omdjliga h att afhjelpa, att de borde utgöra skäl till afslag. 1! Talaren hade visst icke påräknat, att hans för-slag skulle af ståndet bifallas, men han hadel likväl trott det vara af vigt, att de, som befunnol d Big på Zions höjder, erhölle kännedom om hvad man tänkte nere i dalarne, så mycket mera som detta Zion äfven har murar, som äro byggda på F jorden: och han lade för äfriot ståndetnn hier.