Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1866, sida 2

——R— VA pas, — hvad skulle ni säga om jag bevisar er, att jag i går blott sökte ett tillfälle att träffa er i och för ett högst vigtigt meddelande? — Jag skulle uttrycka min förvåning öfver att ni inte valde en enklare väg för att utföra denna er afsigt. — Och likväl kunde jag inte handla annorlunda; jag måste bevara skenet, likasom hörde ett förtroligt närmande oss emellan till omöjligheterna. Med ökad spänning sökte jeg åter flyktigt att läsa i hans ögon, hvarefter jag bad honom taga plats. — Jag är äldre än ni, fortfor han på ett öfvertygande sätt, — har säledes äfven haft mera tillfälle att samla lifserfarenhet och öfva mig, om jag så får uttrycka mig, i bedömandet af andra menniskor. Uttyd det således icke falskt, om jag nu öppet uttalar min åsigt om er; det är nödvändigt för att upplysa mitt förhållande gont emot er. Ni är begåfvod med ett hjerta, som klappar varmt för allt godt och ädelt; ni eger detta ungdomliga mod och denna sntändande enthusiasm, som äro oundgängligen erforderliga för att icke blott vinna andra menniskor för sig, utan äfven rycka dem med sig. Ni eger med ett ord allt, som bemyndigar er att en gång intaga ett framstående ram bland edra medborgare, men framförallt ett så klart begrepp om ära, att jag icko tvekar att leda samtalet in på ett farligt område, och derigenom på visst sätt gifva mig på nåd och onåd i ert våld. (Forts.)