Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1866, sida 2

RIKSDAGEN, Presteständet. Diskussionen om prebendepastoratens upphörande öppnades af kyrkoherden Englund, hvilken i ett längre anförande, öfverflödande af teologiskt ordsvammel, utvecklade de för den stora allmänheten ofattliga skäl, som göra prebendepastoraterna nödvändiga för kyrkans eget bestånd. Den teologiska vetenskapsmannen måste nemligen äfven ha tillfälle att vara själasörjare i församlingen, på det han icke måtte förirra sig på spekulationernas område; det är således kyrkans rättighet att den enskilda församlingen får i öppen dag att kyrkan är berättigad till hvad hon behöfver för att lösa sin höga uppgift. D:r Moberger lät metionären förstå att det är en betydlig skillnad mellan oeconomia politica och oeconomia salutis, och att man ingalunda vore kompetent att befatta sig med den sednare för det man är ledamot af ekonomiutskottet. Talaren tyckte väl att det ligger någonting katolskt i att en biskop kan ha 3 å 4 prebenden, men deraf följer icke att han ej skall ha något. För öfrigt trodde talaren icke att ekonomiutskottet vore lämpligt att behandla denna fråga, utan att den tillhörde ett blifvande kyrkomöte. Biskop Sundberg tänkte alldeles lika med kyrkoherden Englund i fråga om grunden för prebendepastoraterna, och ansåg i öfrigt olämpligt att nu komma med ett nytt förslag i ämnet, då rikets ständer helt nyligen beslutit att endast teologie lektorer och kyrkans närmaste styresmän skola innehafva prebenden, samt domkapitlens reorganisation som bäst pågår. Häri instämde biskop Hultman och d:r Arrhenius. Kyrkoherden Ekelund ville nära nog instämma med motionären, om han ej ansåge att man