Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1866, sida 1

gonen efter denna oförgätliga Pingst-Måndag solen, som helt kärleksfullt, och likasom hade hon skämtat öfver min lättja, blickade in genom fönsterna till min sängkammare. — Jag skall således börja att lefva längre, fortfor jag att filosofera, — med andra ord att tidigare lösgöra mig ur sömngudens armar, och redan i dag, — men nej, — ty oafsedt att det redan är för sent att stiga upp bittida, så erfordras också många förberedelser till att verkligen utföra ett så djerft beslut. — Men emedan solen just i dag ler så huldrikt emot mig och kastar så sköna ljusstrålar omkring mig, att den höga och obefläckade Jungfru Maria i högst egen person ej behöfde blygas för en dylik gloria, så vill jag använda innevarande morgon, alldenstund morgonstund, i stället tör tomma fraser, har idel guld i mun, — hvilket mången höglärd, högställd och inflytelserik person just inte kan säga om sig sjelf, — till att företrädesvis uppgöra en fast plan för min framtid. Jag studerar juridiken, otvifvelaktigt ett mycket tråkigt studium; — huru märkvärdigt, jag tror knappt att jag har rört mig en enda gång, sedan jag belastade min bädd med mitt högst aktningsvärda och förhoppningsfulla Jag, och likväl dansa i de glänsande ljusstrålarne hundra tusen stoftkorn så muntert och sorgfritt som hade Gud vet hor många gamla peruker och uniformer uppstått i dessa heliga salar renade från förgångna århundradens stoft, medan jag genomvandrade drömmarnes sköna land, iklädd en snillrik fantasis sjumilastöflor. Om nu hvar och en af dessa atomer ville allernådigst nedlägga sig i form af en dubbel fredriksdor i mina kistor och skrin, så studerade jag, —