Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1866, sida 2

Hans käppbäst är der, att Tullbevillningen ir en beshattnings-iråga, hvarom Ståänderna lena äga att besluta; skulle det nomlig a, att Rogt bäfde alla tullgifmåste ju, an r denno författare, statsutgiftornas krat sylles genom dirckt beskattning för den förlorado indirekia skatto inkomsten. Regeringon skullo sålunda kunna tvinga ständerna alt förändra hela landets beskattningssystem. När man från den protektionisiiska sidan betraktar tull-lagstifiningon såsom en blott beskattningstråga, d. v. s. blott såsom ett medel att skaffa staten inkomster, så har man visserligen återgått till den ursprungliga moningen med tullsatserna; men har dermed öfvergitvit sig egon grund, nemligen yrkandet på tullsatser, såsom ,skydd för vissa näringar. Qvarhåller man denna — såsom men tyvärr ännu måste göra — så inträder tulllagstiftningen på den allmänna hushållningens område, der lagstiftningsrätten tillhör, enligt vår grundlag, Kongl. Maj:t allena. Och dervid lära vi nödgas förblifva intilldess det önskningsmäl, hvartill det fria utbytets vänner sträfva, blifvit uppnååt, nemligon att tullsatserna bestämmas med uteslutande hänsyn till statsinkomsteraa. Dit har man ock kommit i England, hvadan tulltsatserna der kunnat reduceras till ett mycket litet avtal, eller å de s. k. kassa-artiklarne. Hvad angår den konseqvens, hvaruti Dagl. Alleh:s förf:o velat vinna stöd för sin mening, eller ait Regeringen, genom upphäfvandet al alla tullsatser, kunde tvinga representationen att pålägga nationen större direkt beskattning, så möter hör den förargliga omständigheten, att representationen icke behöfva låta tvinga sig till ett sådant steg. Den tvingar deremotregeringen att reda sig mod mindre statsinkom ster, och ännu äro de Regeringar sällsynta, som gå in på denna bana. I öfrigt saknar D. A:s argument ja numera all praktisk betydelse, enär erforenheten visat, att statsinkomsterna icke lidit någon förminskning, atan tvertom blifvit förökade genom tullsatsornas nedsättning och deraf följando minskning i den olofliga varu-importen (genom smuggling), tvertemot D. A:s förutsägelser. Således är detta urguwent nu icke längre hållbart. Det bör slatligen anmärkas, att ja mera D. A:s sörl:e ser sig slagen på argumenternas område, ja kraftigare vädjsr han till passionerna. Men då är det icke längre ömheter om statsinkomsterna, som gör sig gällande. utan då är det räringarnes skydd — således tull-lagstiftningons ekonomiska sida — son framkallar ndropen. Och dessa äro ganske gripande, ty D. A:a profeterar ingenting mol eiler mindre än alla näringars undergång — först industriens, bergshandteringens och jord brukets samt derefter handelas — såson oundgänglig följd af det friare utbyte, som öppnats i och med den franska traktaten. Att ingen enda näring lidit genom denna traktat — under de 9 å 10 månader, som den nu varit i kraft, är en omständighet, hvarom vi omöjligt kunnat förmå D. A:a att yttra sig Emellortid taga vi denna sak numera ganska lugnt, sedan tillförlitliga underrättelse: rån hufvudstaden gifva vid handen, att pro.cktionisternas planer komma att strenda mot åtminstone tro stånds sunda omdöme och rättskänsla. Att presteståndets majoritet kommer att understödja den protcktionistiska planen att bereda obehag åt en regering som genomfört representationsförändringen finna vi vara i sin ordning och för saken gagneligt. Detta stånds odugligbet såsom del af en lagstiftande riksförsamling skall sleri blott erhålla ett ytterligaro bevis. Hvad avgår skyddstullar för jordbrukot, så är detta ett annat kapitel, som ej har att göra med den franska traktaten, och hvartill man derföre kan sednare återkomma Vi anmärka här blott att vi anse en sådar tull vara för jordbruket icke blott ej gagaeig, utan positivt skadlig, dels emedan man 3å också måste vidkännas följden af export tullar, när lifsmedlens pris inom landet stiga alltför högt, dels emedan sådana tullar komre att beröfva oss den ofantliga förmånen af att kunna importera jordbruksoch ladugårdselster från öster till billigare pris, för att exportera dem åt vester till högre priser De utomordentliga fördelar, som vår: gynnsamma lägo i detta hänseendo bereder oss skulle alldeles gå förlorade genom import tullar, hvilka skulle nödga Finland och Rycs land att afsända sina varor direkt till E land, likasom Danmarks okbloka tullsatser nödgat det södra Sverge att gå direkt til den stora marknaden. Men om detta ämne blir det, såsom sagdt, tillfälle att tela, efter det den nu föreliggande frågan om handels och sjöfartsfördraget med Frankrike blifvi afgjord. Tullverket. Tidningen Fäderneslandet! påyrkar indragning af flera embeten och tjen ster vid tullverket, som anses öfrerflödiga anh antager att don la cenecraltn