Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1866, sida 2

Tonkonsten snför rätta. Två musikhandlare i London förde nyligen inför ,Kings Bench en tvist angående eganderätten till en melodi. Musikern Tom Cooke blef instämd såsom vittne. Den lärde advokaten sir James Scarlette afhörde honom och frågade honom temligen hånfullt: ,Hvad menar ni med att två melodier äro desamma, men dock olika? Tom svarade raskt: ,,Jag sade att noterna voro desamma, men att betoningen var olika. — Sir James fortfor: , Hvad är då musikalisk betoning? — Cooke: , Mitt ho norarium är en guinge i timmen, (Allmän: skratt). — Sir James uppbragt: ,,Ert honorariur. angår oss icke här. Jag frågar hvad musikalisk betoning är? Är det något som man kan se? — Cooke: ,,En musiker kan se den. (Starkare skratt). — Sir James, ytterst uppbragt: ,, Var så god och gå till saken och säg domaren och juryn, hvilka icke kunna känna dylika ting, hvad ni menar med betoning? — Cooke: ,Betoning i musiken är det, då eftertryck lägges på en viss not, liksom man i talet lägger eftertryck på ett enskildt ord för att framhålla det. Om jag t. ex. vade: Jag anser er för en åsna, så ligger eftertrycket på åsna; men säger jag: Jag. anser Er för en åsna, så ligger det på Er, sir James. — Skrattet genijöd nu genom hela ss len och icke minst bland juryn. Sedan det blif vit stilla igen reste domaren sig med allvar och frågade den krossade advokaten om han ännu hade något att spörja, hvarefter denne lät vittnet aflägsna sig. j