Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1866, sida 2

I Dagl. Alleh:a läses följande insända uppsats, hvilken vi boledsaga med några anmärkningar: Eger regementschef makt att, medan rikadag varar, låta verkställa arreststraff å underlydande, som är riksdagsman och som till fötjd af sin riksdagsmannabefaltning icke är vid regementet tjensigörande? Man har förestält sig, att grundlagens föraskrifter i 110 och 111 åå R. F. samt 77 5S R. 0. skulle gifva riksdagsman tillräckligt personligt skydd, för alt lemna honom oförhindrad från utöfningen sf sin representationsrätt. Töljande händelse tyckes visa att så ej är fallet. Underläjtnanten vid kongl. Göta artilleriregemente A. G. Mubl afreste i slutet af sistlidne November månad från Göteborg till Stockholm, alt bevista riksdagen. M. säges hafva rost emot en yttrad önskan af regementschesen, öfversten m. m. Berg, som ej delade M:s politiska opinion. Efter uttagandet af polett bevistade N. öfverläggningarna på riddarhuset under de minnesvärda dagarna den 4—7 December och deltog i voteringen öfver det hvilande representationsförslaget. Efter anmälan has landtmarskalken den 22 December afresto M. den 23 i samma månad till Halland för att tillbringa julen hos anförvandter. Vid sin ankomst dit erhåller M. i rekommenderadt bref en skrifvelse från sin regementschef af den 25 December, deri M. anbefalles att dagen efter emottagandet af nämnda skrifvelse inställa sig i Göteborg, för att afgilva förklaring deröfrer, att han, utan regementschefens tillstånd och utan att uppgisva förändrad adress, lemnat hufvudstaden. Då M., oaktadt han synes egt full rätt att lemna en dylik order oåtlydd, likväl, till efterkommande af densamma, infann sig i Göteborg hos regementschefen den 2 Januari detta är, förklarade öfversten honom skyldig, att genast träda i 8 dagars arrest, och ehuru M. den 4:de dennes skriftligen ingick till regementachfen med anhållan, att, då han vore sinnad resa upp till riksdagen, det honom ådömda arreststraff måtte uppskjutas till efter riksdagens slat, blef ett dylikt uppskof af redan börjad bestraffning honom förvägradt. Vi vilja ej undersöka om regementschefen haft rätt i sitt förmenande att en tjenstförsummelse blifvit af M. begången, det är ock en likgiltig sak. Men hvad som icke är likgiltigt är den frågan, om en chef har befogenhet att i arrest sätta en underlydande, så länge denne är riksdagsman och till följd deraf ej vid regementet tjenstgörande. Vi tro det ej och anse, att så väl värdigheten af det riksstånd br Muhl tillhör kräfver utredning af förhållandet, som ock att justitieombudsmannens embetspligt fordrar, att han, om uppgiften är sann, lagligen åtalar öfverstens öfverilade förfarande, felaktigt nog, som det synes vara, äfven om icke politiska bevekelsegrunder dertill medverkat. Hr M. är en ung man, troligen första gången riksdagsman, och kan derför ursäktas, att han ej, såsom hans representantvärdighet af honom forårat, genast förklarade, att han, pligtig att lyda sin chefs order om arrest, skulle fullgöra densamma sedan hans riksdagsmannabefattning upphört, och hr M. kan så mycket mer ursäktas, som man icke lärer neka honom såsom officer sin aktning för den sjelfuppoffring, med hvilken han underkastat sig en förmans befallning, äfven då denna befallning varit fullkomligen oberättigad. Det bör ej förtigas, att tvenne äldre officerare af samma regemente, som äfven afrest från riksdagen utan anmälan, icke derför af regementschefen fått sig någon bestraffning ålagd. Månne des2a herrar hafva voterat ja till representationsförslaget? Ledamot af ridd. och adeln. Man behöfver blott aldrig så litet känna den regementschef, om hvilken här är fråga, för att kunna tillbakavisa med barm insinuationen att hans bandling varit beroende at politiska motivor. Hvad sjelsva saken angår, anmärka vi blott, att när en militär oller annen embetsman lemnar sin tjenst, för att taga at polett på Riddarhuset, få måste väl dock tjonstledigheten förutsätta skyldigheten att vistas vid riksdagen. I annat fall kande han ju, för syns skull, taga ut poletten och sedan resa land och rike omkring så länge riksdagen räcker, utan att underrätta sin chef om hvar han vistas. Om sådant är förenligt med adliga privilegier, så bevisar def åtminstone att dessa ej äro förenliga med god ordning och militärisk disciplin. — Om rege mentschefen icko på samma sätt bestraffaf andra officerare, som begått samman förscelse så kan ju det bero derpå att han ej veta om deras felsteg, men sedan han nu blifvi derom underrättad, så är det ju ännu ej för sent att brirga dem till bebörig nöpst. Stockholm. Riksdagen. Dagens Nyh. sammanfatta redogörelsen för riksdagssörhandlingarne der 10 dennes (bärom närmare under rubriker