Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1866, sida 2

ner användas visserligen icke uteslutande civila ombetsoch tjenstemän, enär officerare, underofficerare, kanonierer, måtroser och timmormän äfven användas att föra journaler och anteckningar af allahanda slag, ty civilstaten vid flottan kan icke räcka till öfverallt, oaktadt den (enligt flottans rulla) utgöres af 95 personer — i sanning en vacker kontorspersonal för vår lilla flotta! Alla al dessa, eller åtminstone större delen, hvaribland finnas flera särdeles skickliga och framstående personer, hafva sin dag temligen jemnt upptagen, ja en del så mycket, att de få skaffa sig ytterligare skrifvarebiträden, för att kunna på tid som vederbör hafva alla sina akter och handlingar färdiga. Dessutom finnas cheferna för matrosoch skeppsgosse-kompanierna samt för de på stationen tjenstgörande båtsmanskompanierna, hvilka med sina biträden hafva dagligen mer eller mindre att skrifva, t. ex. rullor, rapporter, uträkningar och reqvisitioner på eflöning, brödoch matportioner m. m., och dessutom sitta här och der i krokarne, på varfven och uti kasernerna med flara ställen, foik som endast äro sysselsatta med att skriva; ir det icke sannt?! Skrifva, skrifva och skrifva — det har nu verkligen blifvit eder hufvudsakligaste sysselsättning inom alla grader och förhållanlen vid flottan, och fullt befogad är, med anledning häraf, eder klagan öfver det skrifvare-regemente som der mer och mer gör ig gällande. Men som tjensten nu en gång blifvit ordnad, kan knappast en enda af de skrifvande undvaras, hvadan också endast med svårighet skeppsskrifvaro, eller som de kallas: ,proviantförvaltare, kunna erhållas på utgående fartyg, hvarest derföre ofta en inderosficer, utom sin egen, äfven måste sköta proviantförvaltarens syssla, till föga fromma ör tjensten och ordningen. Skrifvandet har nu tagit öfverhanden, så att arbetena på varfven, lika väl som den militära tjensten, ombord som i land, deraf på ett högst betänkligt sätt förlamas och mången gång får komma i andra rummet, ilt för ,formernas skull, och detta måste vara orätt. Här har du nu litet af mina funderingar sver några af de missförhållanden inom flotan, som, genom alltför långvarigt bibehålande af det gamla, blifvit bragta till gin spets. Skaffa flottans styrelse biträde af nåsra kloka, kunniga köpmän eller sådana karar, hvilka äro vana vid administrationen af stora privata industriföretag och skeppsrederi, åt dem tillsammans med ett par dertill passande ivila och militära personer inom vapnet uppzöra tidsenliga bokföringssätt och kontroller, åt sedan civilpersonalen skrifva och militäerna sköta sitt, så verkställes äfven härigeiom en ,delning, lika nödvändig för tjensten som den af officerskåren! Om I sedan icke hafven flera fartyg än I tunnen hålla i godt skick, hvilkas antal nog ter behof och tillgångar med tiden kunna skas, samt dessutom icke talrikare befälspersonal och manskap än som kan hållas öfvad, duglig och stridsfördig samt sålunda jelf vara bolåten och af andra aktad, så tunnen I vara fullt förvissade att denna lilla lotta kommer att långt bättre uppfylla sina lligganden då det gäller, än hvad som skulle tunna blifra fallet genom fortsatt underhålhållande af ett system, der storleken är hufqudsak och dugligheten nära nog bisak. Det vore lyckligt för flottans officerskår, )9m den nya organisationen redan hade hunit så långt, att hvar och en hade erhållit len lön som afses för hans grad. Men för illfället tyckes en ganska naturlig klagan gifva sig tillkänna öfver den hårda nödvänlighet, som gör att reorganisationen sker på kårens, icke på statens bekostnad, enär oficerarne, genom att långsammare avancera in hvad som var fallet då hvarje uppkomnande vacance genast fylldes af den som lertill var i tur, komma sednare till sina örbättrade löner. De äldsta premierlöjtnanerna t. ex. äro redan 18 års officerare och jena för en lön af 1,200 rdr rmt; deras nästa lön, efter avancering till kaptenlöjtnant, är 2,000 rär, således förhöjd med 800 rår. Genom den partiella stoppning i besordran, som under sednare åren varit anbefalld, har, med några få undantag, hela den yngre osficerspersonalens befordran till kaptenlöjtnant blifvit tillbakaskjuten i nära tre år, hvilket utgör i rundt tal för hvarje dess individ öfver 2,000 rdr, honom till skada, men staten till fördel, hvilket måsto kännas temligen hårdt. Den nuvarande sjöministern tror jag i denna stund vara den bästa chef flottan kan ha, och mig synes det visst icke obilligt, att han vill dela kåren så, att ena deien får hufvudsakligen utbilda sig för striden i skärgården, och den andra för att kunna möta en fiende utanför densamma, samt besegla oceenen och blifva verkligen praktiska sjömän. Det säkra är att den gamla flottan, med YE ag JNA. PENNE NR TN ON SA