Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1866, sida 2

god tanke om Gustaf? Nå, det skall glädja vänen Gustaf att böra detta af mig. Men det är likväl märkvärdigt att den krabaten ej meddelat mig, hans äldste och bäste vin, att en gäst befann sig i hans förmyadares hus; och jag skulle tro att en ung, älskvärd slägtings ankomst är en händelse, som vore värd att blifva känd äfven i en vidsträcktare krets. Vid detta smicker pådref vår följeslager ska sin åsna liksom ville hon skynda ifrån mig; men hvarken åsnan eller hennes förare tycktes hugade att fästa något afseende vid hennes önskan, och hon tvangs således att foga sig i det nödvändiga. — Herr Gustaf Wandel är into min slägting, sade hon slutligen, sedan hon hade besegrat sitt första missnöje öfver mia anmärkning, hvilken hon fann opassande. — Det påstår jag inte heller, min sröken, jag tillät mig endast antyds, att i betraktande af den höga aktning, som Wandel alitid hyst för sin förmyndare, kunde dennes närmaste slägtingar ej heller vira honom likgiltiga. Jag förutsätter för öfrigt att han känner er närvaro i herr öfverstlöjtnan ens hus, och att någon hemlig orsak afhållit honom att tala derom. — Nej, han vet ingenting om mig och får ej heller höra något om mig, förrän han åter gör ett besök på jägmästaregärden. Han har nemligen försummat sin förmyndare på sednare tider, — den enda förebråelse som denne gör honom, — och ej visat sig sedan två månader. Min goda farbror har således föresatt sig att straffa honom derigenom att han ej meddelar honom det ringaste angående mig eller mitt upptagande i hans familj; in e sannt, tillade hon derefter ljuft rodnande och skalkaktigt leende, — gamla