22 Ä e Göteborg den 9 Januari. Daily Press, en tidning som utkommer i Portiazd, hufvadstaden i Maine (den nord ligaste af amerikanska unionens stater), innebåller i sitt nummer för d. 21 sistl. December följande insända artikel rörande representationsreformen i Sverge: Portland d. 19 Dec. 1865. Till utgifvaren af Press: Jag erfar af Press nummer för donna morgon, att det svenska rosormförslaget blifvit antaget af de fyra kemrer, som utgöra Sverges riksdag. Reformfsörslaget behöfver nu endast konungens samtycke för att blifva gällande lag, och något tvifvel härom behöfvor icke uppstå, då man vet ett det ör konangen sjelfj som framställt förslaget. Enär denna resorms genomförande står i omedelbart sammanhang med de fria idternas och de republikanska grundsatsernas triumf i Amerika, har jag trott det icke vara ur vägen att i en amerikansk tidaing införa några få förklarande ord rösande dess beskaffenhet och betydelse. (Mär föijer en kort, men riktig redogörelso för den svenska fyrståndsrepresentationens sammansättning, hvarefter insändaren forifar:) Det är en fredlig men väldig resning af folket i dess majestät, som förmått kamrarne, isynnerhet adelsständet och presteståndet, att bortvotera sina privilegier. De hade i annat fall att bofara en revolution. Den na antagaa reformbillen är till sin karakter ganska rensopande: Den tillintetgör med ett slag de fyra riksstånden och skapar i deras ställe tvenne kamrar, gom mycket likna senaten och representanternas hus hos oss. Den trampar i stoftet alia klassoch kastprivilegier, som hitintills gjort sig gällande vid lagstiftningen; upphäfver adelsmans, prests och hvarje annans rätt att taga säto och stämma som legstiftare blott på den grund, att han är adelsman eller prest: men giver rätten att blifva riksdagsman åt hvarje burgen ran med det enklu republikarska förbehåll, att han skal! vara tillbörligt vald af sina konstituenter. Slutligen utvidgar och jemnar den rösträtten. Detta är det första stora slag som våra amerikanska samhällsider, hållna högt inför verldens ögon under vårt pyligen ändade titoniska krig, hafva slaågit i Earopa, och det är endast bärjan på slutet. Eohvar, som rärmare betraktat europeiska förhållanden måste veta, att den gamla verldens privilegierade klasser, som omedelbart eller medelbart styra alla de stora nationerna på andra sidan oceanen, hafva nästan som en man varit Nordens och frihetens fiender, Söderns och slafvericts vänner under den kamp som vår nation kämpade för sitt lif. Do tänkte, och det med rätta, att blotta tillvaron af den stora republiken vore ett stående hot mot do orättmätiga privilegier, genom hvilka de frodas. Fördenskull sympatiserade de med rebellionen, som skulle stycka oss och utplåna republiken från antalet af jordens stormagter. Nu är Amerika hämnadt. Vi behöfva icke skicka en soldat, ett örlogsfartyg, icke ens en siendtlig tanke öfver hafvet — det föredöme vi gifvit hämnar oss. Zuropas arbetande klass — derna store, dumme, beskedlige, hårdt släpande oxe — har slutligen lärt af oss sin magt och sin rätt. Med sina seriga armar att i nödfall anlita som sakföraro begär denna klass nu endast sitt rättmätiga arf. Dess första stora seger har blifvit vunnen i Sverge. Och snö-!; bollen, en gång i rörelse, skall vexa till lavin f och icke stanna, förrän den krossat hela lenna tallösa mängd af orättfärdiga privile