Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1866, sida 2

Slutande sig till en strof i sången utbragte ierpå professor Molbech en skål för det ge nensamma fädernehemmet, ,,den tredelade nen för oss i denna stund treeniga Norden Talaren påminde om julens betydelso såsor en familjtest, hvilken just derför alltid hade samlat Nordboarne i Rom, emedan de hörd: till en familj och här ofta hade erfarit det Afståndet till tid och ram, yttrade han, un derlättar ofta att se föremålen i dess rätte förhållande, och när vi i känslan af den ge mensamma slägtskapen och den gemensamm: saknaden här i Rom slata oss tillsammans och se hän emot Nord, då visar den nord liga himmelen oss i jalnatten icke tre skiljdstjernor, utan en stjernbild, vi hafva blot ett fädernesland: Norden. Denna skärpts åskådning af vårt gemensamma hem, der värma, kraft till ädel handling, lust att verk: och den längtansfulla glädje, hvilken vid tan ken på Norden nu genomströmmade oss skulle vi, yttrade han, taga med oss her och använda vid vårt arbete, slitid ihågkommande att detta tillika skulle vara ett arbete för vårt fädernesland, Norden. Skålen emottogs med kraftiga hurrarop, och efter detta jultal lemnades ordet fritt. Och fritt klingade det nu genom salen, måhända friare än en och annan tyckte om; men hvad som sades bör ingen begära att jag skulle upptecknat, ty äfven vinet blef lemnadt fritt, och jag hade annat att göra än att äta blyerts. — Af fi os. kand. Nielsen föreslogs en skäl för Sverge och Norge, i det talaren er inrade om den svenska statsförfattningsreformen, om det jubel den hade väckt och de utsigter den öppnade. — Norske skalden Henrik Ibsen yttrade, att likasom de andre Svenskarne och Norrmännen af lätt förklarliga orsaker hade undvikit att utbringa en skål för Danmark, likaså kunde ej heller han göra det utan med ord, hvilka ej skulle ljuda väl för norska och svenska öron. Han ville dock i stället för att föreslå en dylik skål bedja de församlade Nordboarna att minnas de hundratusenden, hvilka nu funnos i fiendens land och firade jul likasom vi och talade danska, oaktadt de för närvarande ej tillhörde Danmark, de trofaste Nordslesvigarne, som Norden hade pantsatt tillika med sin ära. — Professor Molbech föreslog en skål för konungariket Italien och påminde oss derefter om att det jast nu var den grekiske konungens födelsedag semt uttalade den önskan, att han, som af Fredrik VII hade blifvit invigd till sitt svåra värf, måtte liksom denne vinna sitt folks kärlek och föra det framåt till utveckling och lycka. Härpå svarade grefve Sponneck, hvilken dagen förut med sin familj hade anländt tiil Rom. Han framhöll konung Georgs såväl som det grekiska folkets goda egenskaper och fästade uppmärksamheten på, att man icke, såsom så ofta skett, borde förvexla det grekiska folket med de politici det frambringade. Derefter föreslogs en munter skål för den husliga qvinnan af landskapsmålaren la Cour, för grefve Sponneck af svenske bildthoggaren Kjellberg, för den nordiska konsten af grefve Sponneck, för skalden A. Munch och ,för den första lilla knoppen på hoppets träd, den förste och hittills ende skandinaviske embetsmannen, konsul Bravo, af professor Molbech, för julkomitken o. s. v. Vid bordet blef en i anledning af dagens högtidlighet komponerad barnsymfoni uppförd i stället för taffelmusik, och då julträdet blifvit tändt och åter släckt, då det hade spelats och dansats samt lidit långt efter midnatt, åtskiljdes gästerna, och det var sannolikt endast (å, som bevittnade den nattliga gudstjensten kyrkan S:ta Maria Maggiore. Några skola, säges det, bafva begifvit sig på vägen och vandrat flera timmar omkring, utan att det yckats dem i den månljusa natten fiana den ipplysta kyrkan.