Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1866, sida 3

TEVA Åhå UvH T Åt EVPEUS TA rk 3 2 frigifna, sedan de erkänt sin delaktighet i saken. Flickan Ulrika Johnson, som föranledt stöldens upptäckande, belönades härför med 20 rår, hva förutan öfverkonstaplarne Ek och Söderling, so visat ett särdeles nit vid efterspaningarns, til! erkändes en penningbelöning. Målet remitterades till rådhusrätten och åte fördes de häktade gossarne till cellen. landade ämnen. Per Westerstrand. Efter en af dessa lukulliska revisionsmiddagar, som årligen en gång vankats på Trollhättan, och der sången, den bornerande champagnedrufvan, infall och anekdoter krydda anrättningarne, lutade sig den älsklige presidenten Westerstrand emot hörndynan af den långa soffa, som inklämt sig mellan båda långväggarne i direktionssalen å Trollhätte hotell, och framför hvilken nu på ett bord en bål med sin skummande Trafalgar tronade. — Kan du gissa, hvad jag nu skulle önska mig? sade gäspande den glade bachanten och vände sig dervid till en bland de närvarande revisorerna. — Nej, minsann, min hedersbror, om jag det kan, genmälte denne. — Jo, fortfor presidenten, den som nu hade sig en sång af Strandberg! — Det låter sig göra, hördes af eh röst från salens andra ända, om herr presidenten så befaller. — Det vore f-., rivolleriete pappa: nå så kör på med Mannen, som, lå. Vid samma tic på stället en bok Denne var en jov röst. — Du skall ges deuten, yttrade rert den förre i sörscugas— Åh, det är inta möjligt, menada Stran? berg. — Jo, förbanna mig, har ban inte gärt det, försäkrade —m. Iogen ursäkt bjelpte; Strandberg g svarta frack och trädde, beledsagad a! n menande värden, inom salongsdörren, giord bugning för ,,stormästaren och uppstämde ljudelig röst Walerii bekanta bordvisa: ,Eno Källare fiaooas, mina vänner, Efter sångens slut vinkade presidenten sångaren till sig, räckte fram ett fyldt glas och klingade med honom, i det han sade: — Tack ska herrn ha, det var ganska bra!... Men hvad är herros namn? — Strandberg, svarade den tillsporde. Härvid spred sig ett af dessa oefterbärmliga löjen, dem ej ens tecknaren af bilden förmått återgifva, kriag Westerstrands läppar, han föll i skratt, tog åter ett glas och, klingande men den, som förskaffat bonom detta nöje, yttrade han: — Tack, min bäste herre, för syrprisen; men eljest var det min vän, Olle Strandberg (sångaren vid Kongl. teatern), som jag menade. (Wen. T.) Också en affär. En tysk affärsman ville låta färga ett större parti silke här i Sverge och gjorde dervid det vilkor för beställningen, att 8 lod blysocker skulle tagas till hvarje skålpund silke, för att göra det tyngre. — ,Men det är ja förfalskningå, invände den hederlige färgaren. ,O nein, nein! inföll sonen af das grosss Vaterland, — es ist nur ein kleiner Geschäftsvorthell. Den underjordiska jernbanan i London öppnades på hela sin sträcka julaftonen, och man färdas nu för en ringa afgift med stor be — qvämlighet, hastighet och äfven säkerhet mellan stadens yttersta vestra del samt börsen och banken. Trafiken har hittills varit lifligare än på någon annan jernbana i England. Nyupptäckta guldlager. Amerikanska tidningen ,Salt Lake Telegraph för den 11 Nov. berättar följande: ,, Det mest enorma fynd, som ännu af guldgräfvare blifvit gjordt, har anträflats vid Dry Gulch, fyra mil från Helena i territoriet Montana. Tidningen Post talar om millioner, som ligga lösa och spridda omkring i marken och förklarar att , upptäckten måste betydligt sänts 21 f —85 Vv e denen n man lyckl meg — —— guld! V kanhända et rigtlmaee i itva u I 210 dande g ine oi. ,Guld i snart sagdt solida massor skimrade för Browns bländade öga. I hela två veckor samlade han, okändt för alla, skatter i den gulduppfyilda marken. Han dolde hos sig en mängd krutpåsar, alla fyllda med den dyrbara metallen. Då det ej längre var möjligt att bevara hemligheten, just till följe af storleken af hans oväntade rikedom, anmälde mr Brown historien om upptäckten och sökte skydd för sin egendom. Sålunda fick allmänheten reda på saken. Han låter nu dag och natt hålla sträng vakt omkring stället, medan han sjelf, utan andras biträde, gräfver i den gulduppfyllda marken och fortfar att mångfaldiga sina säcker af den dyrbara metallen. En person, som fått tillfälle att besöka Browns guldstreck, uppgifver att det erbjöd ett skådespel af rikedom mera liknande ett inbillningens spel än verkligheten. Guld! guld! guld! mötte på hvarje sida blicken — omkring en, öfver en. runit omkring en — och återkastade sina rika fär; i Jjusskenet liksom hade det underjordiska hva som guldgräfvaren bildat, blifvit uthugget urett solidt stycke af den gula metallen. Guldet anträffades i ett noga begränsadt lager af 50 fots bredd. Den starkaste guldådran är tre fot bred och tre fjerdedelar af denna utgöres af 11 guld. Resten är hufvudsakligen Vismutb. På båda sidor om denna ådra löper en fotsbreda qvartsremsa, hvilken lemnar från 500 till 2,000 dollars pr ton. . Som man ser förefaller denna historia mycket lik en fantastisk humbug. Telegrafisk punktlighet. På en telegrafbyrå inlemnades häromaftonen straxt före kl. 9 ett tetegram till en landsortsstad. Adressen och två ord ankommo till sin bestämmelseort samma afton, men resten af depeschen följande morgon. Saken var den att klockan råkade slå 9, och då var telegrafistens tjenstgöringstid slut för dagen. Naivt. När en viss (numera afliden) utmärkt skådesplare blef anställd vid kongl. teatern, anmärkte en person, att den celebre artisten hade alltför svag och dertill bes organ, för att kunna höras upp till 4:de och 5:te raderna; Skådespelarens unga dotter, som hörde anmärkningen, inföll genast med sin körda naivetö; ,Det gör också detsamma, papps spelar inte för den publiken! Biskop Linnerius. Snällposten har meddelat ett herdamiane öfver Lunds förra biskopar, ur hvilket vi taga oss friheten meddela följande kostliga personalier: Traditionen omtalar Linnerius såsom en godmodig man, men behäftad med åtskilliga svagheter. Bekant är anekdoten om Göingebonden, som vann en silfverkanna på ett vad med biskopen. Bonden bade kommit till Lund med ett lass jernvaror och, då han håndelsevis mötte biskopen, utbjöd han sina varor till denne, som förklarade sig icke hafva tid ti! någon kommers, emedan han skulle upp y bli sistorium för att förhöra några, som Å sick prester. Bonden dristade fråga, hur sea dem om de icke kunde besvara de frägsfg de ck foreställdes. Biskopen svaradaet är härdt bli prester. Bonden invändfställa eådana fr Hd jag skulle kanske kunngnåebe Ha gor, att biskopen ickomö Boader torklarade bi-kon slå vad om n 5 il bonden bier: bv h svärfa 7 Jethro, svarade bogen vad Ma svärfader? Huru skall jag kunna veta de Le oo Ta då är kannan min, sade