alla kunna deraf tillegna sig någon del. Om händelsen är i och förl sig märkvärdig, så är sättet för dess utförande det icke mindre. Man har mycket talat om regeyingens ställning till den nya statsförfattningen; oss ligger det nära att tala några ord om pressens ställning till densamma, så mycket heldre som der möta åtskilliga beröringspunkter, hvilka ej sakna intresse. Om regeringens makt, under den nya ordningen, blifvit i ett enda afseende försvagad, nemligen deri att den förlorat tillfället att styra genom söndringen, så gäller detta i ännu högre grad om pressen; om regeringens makt blifvit mycket förökad genom det öppnade tillfället att vägleda den nya riksförsamlingen med upplysningar och inverka på dess moraliska håg genom ädla och höga väckelser, så gäller detta ock om pressen. Om för båda makten att verka i det godas och sannas tjenst blifvit förökad, så har makten i motsatt syfte blifvit mycket försvagad. Åtminstone är det helt visst — det känna vi ganska väl — att pressen hädanefter kommer att stå under en mycket strängare moralisk kontroll än tillförene. Och denna kontroll är icke blott helsosam, den är för samhällets välfärd nödvändig. Så skall ordning råda på frihetens grund. Så skall en lag, mäktigare och högre än hvarje annan, råda inom samhället: det upplysta, allmänna rättsmedvetandets. Det svenska folket har närmat sig detta mål. Dess andliga krafter skola ej hämmas af yttre band, som fängsla de goda krafterna med de onda och de förra mera än de sednare, men utveckla sig stärkta och förädlade genom inbördes täflan och inbördes öfvervakande. Den politiska pånyttfödelsen, sjelf en verkan af nationens lifskraft, skall blifva i sin ordning en-orsak till ny kraftutveckling. Gc Aldrig hafva dessa förhoppningar stått klarare för fosterlandsvännens Bga; aldrig har han kännt deras uppfyllelse vissare. Vi hafva numera i afseende å samhällets yttre organiska lagar intet öfrigt att önska. Öfvergången från ståndsoch klass-organisationen till den kommunala, i mindre och vidsträcktare kretsar, har försiggått omärkligt, men säkert, och har vunnit sin fullbordan genom det nya, nu antagna representationsförslaget. Hvad der kan återstå — såsom t. ex. ett vidgadt verksamhetsfält för länsrepresentationerna — är lätt att framdeles genomföra. I öfrigt rör sig det kommunala lifvet, med dess sjelfstyrelse, så väl som man någonsin kunnat, i dess begynnelse, begära eller hoppas. Det arbete, som nu återstår oS gulor AC are eUmÅ institutionerna, för allmän och högre vetenskaplig bildning, för konstoch yrkesbildning, för allmänt välstånd öch sarsknt muusuleH.förkofran, för byggandet af ett nationalförsvar, som betryggar vår sjelfständighet genom att höja, icke genom att förJama och utsuga vår andliga och fysiska kraft, för den sedliga hågens förädla ch stärkande, icke genom : l yrkliga fjettrÅr, som itetens namn, Å igörande från — ocli öppnande EF al ctighets ljus och värme. Detta stora arbete förgrenar sig i en mängd af enskiltheter, från kyrkan och högskolan till gatuläggningen och renhållningen. Ingenting är oväsentligt, när man förstår dess samband med det hela. Om ingen särskild fiber i trädets stam är nödvändig för det helas bestånd, så har dock hvar och en sin förrättning att uppfylla, hvars tillintetgörande eller förlamning utgör en förlust för det hela. Fattar man detta klart, så inser m ingen menniska är och för menskligheten 96— Ä AA —