IILUuuIISDU ÖOCU nalväcämmi ven i sjelfva operan intaga ett vigtig: rum. Allegrot är på ea enda natt formuleradt och orkestreradt af kompositören Ad. Adam, er elev af Boieldien. Adam talsr i sitt intressanta verk , Souvenirs dun musicien utförligt om tillkomsten af operan ,Hvita Frunoch berättar äfven förloppet med ouverturen sålunda: ,Repetitionerna till ,Hvita Frunbedrefvos med oerhörd skyndsamhet. Iaom tre veckor var verket instuderadt. Under en af de sista repetitionerna befann jag mig jemte Boieldieu på parterren. Pikerecour: (direktören för opra comique), som satt på balkongen till venster, tillropade komponisten, efter den målande duetten, i hvilken Jenny för George Brown uitrycker sin rädsla: ,denza duett är för lång, detär för mycket musik i första akten. Boieldieu svarade, att han icke påyrkade detta nummers bibehållande. Men de sjungande, Ponchard och madame Boulanger, protesterade emot bortlemnandet af detta älskliga musikstycke, och på deras enträgna böner bibehölls denna lilla diamant. Repetitionen hade utfallit mycket tillfredsställande, så att Pikerecourt blott åstundade ännu en enda sådan och rille gifva operan redan tre dagar derefter. . ,.Det är omöjligt, utbrast Boieldieu, ,jag har ännu icke ens påvärjet ouverturen och kan icke få den färdig på så kort tid. Det angår mig inte, svarade Pikerecourt, Vi gifva operan i värsta fall utan ouvertur. Uppförandet är tillräckligt förberedt, alltså eger i hvarje fall första föreställningen rum i öfvermorgon.t Boieldieu vände sig nu till mig och Labarre (berömd harpvirtuos och elev af B., hvilken han äfven meddelat flera, under sina konstresor i England och Skottland samlade, skottska motiver till ,,Hvita Frun) och sade: ,Nu, mina barn, öfvergifven mig icke, ty då är jag förlorad. Jag kan ej låta uppföra ett så vigtigt verk utan ouvertur, men kan lika litet få en sådan färdig tills i öfvermorgon. ,Vi följde Boieldieu hem. Han hade redan anförtrott Labarre och mig några arbeten och visste, att han kunde förlita sig på oss. Labarre bade t. ex. skrifvit hela ritournellen till tersettfinalen i första akten af , Hvita Frunt och åt mig hade han öfverlemnat att afsluta andra aktens final. Ehuru vi utfört dessa och äfven andra arbeten till hans belåtenhet, så ville han dock icke anförtro ouverturen åt oss ensamt. Vi delade arbetet oss emellan. Sjelf skref han inledningen, och vi uppgjorde planen till allegrot. Labarre föreslog till första tema en redan i första akten använd skottsk melodi, och vi valde till andra tema ett motiv ur tersetten. Jag vidfogade ett crescendo i Rossiniskt maner, som visserligen icke fullkomligt motsvarade stilen i det hela, men som dock var af god verkan. För slutsatsen i ouverturen anvisade oss Boieldieu en sats ur hans tidigare i Ryssland komponerade opera ,,Telemach. Rollerna voro sålunda fördelade: ZLabarre skulle skrifva allegrots hela första del, och jag den andra ifrån det ställe, der motiverna återkomma; jag hade alltså det lättaste arbetet. Vi arbetade sittande alla vid samma bord. ,Framåt klockan elfva hade Boieldieu nära slutat inledningen. Jag vet icke bvad Labarre vid en så sen timma ännu kunde hafva för sig, men han stötte på mig och sade sakta: , Jag måste nödvändigt gå; säg honom ingenting; du måste öfvertaga äfven mitt arbete. Då Boieldieu efter en fjerdedels timmas förlopp märkte Labar reis fråavaro och frågade efter honom, måste jag tillstå att han gått sin väg och troligen icke skulle återkomma. Det är ganska illa, utropade Boieldieu,, min ouvertur blir icke färdig och Formageat (kopisten, som redan klockan sex följande mor, skulle komma och hemte— TE icke kunna få ens hälften af densamma. Jag går och lägger mig, ty jag förmår icke arbeta längre. Se till hvad ni kan få färdigt, men för Guds skull lemna ingenting till Formageat, som jag icke förut genomsett. Var god och väck mig då ban kommer. ,Klockan fyra på morgonen var jag på det klara med ouverturen. Jag lade manuskrintet i matsalen på en plats, der det genast måste falla kopisten i ögonen, och aktade mig noga ait väcka Boieldicu, ty den tanken gjorde mig lycklig, att ändtligen en gång få höra musik, som jag ensam ekrifvit och som icke blifvit korrigerad af någon. Jag lade mig härefter på soffan för att sofra. ,Klockan sex väcktes jag af Boieldieus röst, som kallade mig till hans rum. Nå, huru långt har ni hunnit, frågade han hastigt. Ä Jag har längesedan slutat. 5Godt, gif hit. ,Det kan jag ej, ty Formageat har redan tagit med sig alltsammans-,Olycklige, ni har gifvit honom ouverturen utan att visa mig den? Ni är en galning! Partituret kommer att hvimla af fel. Skynda, gå senast till teatern och hemta tillbaka allt hvad Jag ännu icke korrigerat! Jag måste tillstå att jag icke uträttade detta uppdrag; jag föregaf att jag kom tillbaka från teatern, inom hvilken jag icke satt min fot, att man redan utdelat enskilda blad af partituret till särskilda konister, och att det således var omöjligt att få tillbaks ens ett enda sådant. . Om attonen vid repetitionen dolde jag mig i en mörk vrå, för att ostördt få höra min andel af onverturen. Allt gick väl tills plötsligt, vid inträdet af ett forte, ett gräsligt missljud hördes. Jag hade vid detta ställe skrifvit valdhornen på systemet för trumpeterga, hvilka stodo i en annan stämning. Alla närvarande blefvo ängsliga, och mitt hjerta klappade. Hrederic Kreuå. orkestordirigenten, undersökte partituret nogg och frågade Boieldieu, som var utom sig: n Hvad t—n har du här skrifvit? — Men det lo är ju inte din handstillfl k L F— —— 2 — fr S — ybet kan jag förklara för dig. svarade Boieldieu med hastig fattning, ,jag var i natt alldeles utmattad or! dikterade dersöre för Adam, som icke belier tyckea hafva varit riktigt kry, och-Aäste hafva skrifvit oriktigt. ti TFelet var svart rättadt, och repetitionen fortgick utan aforott. .Efter operans framgångsrika uppförande ville d Boieldieu skrifva en py ouvertur, hvilket dock o icke blef af. Den af oss gemensamt skrifna onverturen är i sjelfva verket icke det bästa c stycket i operan, men den omständigheten att den föregår ett betydande verk, af hvilket några motiver äro begagnade, gör den intressant n nog. Jag har ofta hört denna ouvertur berömmas såsom en af Boieldicus båsto. Z .Sedan partituret blifvit tryrkt erhöll jag af Boieldicu ett exemplar, hvarpå funnos tecknade dessa ord: ,Som elev har ni egnat bifall åt mina verk, som vän skall jag applådera edra. lyV Vi hafva redan vid något föregående tillfälle omnämnt det i åtskilliga hänseenden förtjenstfuila sått, hvarpå uti ,Regementets dotter Marie och Salpice, dena förra af mill sHolland och den senare af hr Kren, representeras. Nämnda rollinnehafvare fingo äfven f vid Tisdagens uppförande af ,, Regementets dotter emottaga lifliga bifalisyttringar från b publikens sida. I Johan af Paris har hr Serpentin nu) mera fått öfrertaga Seneschalens parti. H-I S. badösbär en så mycket svårare uppgift att lösa, som NN t i fråga, redan i sig sjelft ingalunda lätt, cett nyligen åte gifvits af en gäst, hr Emil FNer-Aehten, hvilkens liks förträffliga sång som ännu lefver i friskt minne hos vår publix. Stollsdee de i fulla sjelfkänslan af den vigt och betyde e, som hans innehafvande embete gifver hans p