tade på 15 alnars djup, med sandlagret öfver sig. Men lyckligtvis bildades at materialerna en liten öppning öfver dem, så att de ej blefvo qväfda. Ea mängd arbetsfolk tillströmmade, och efter två dygos oåsbrutet arbete lyckades man att rädda de olyckliga rarlarne, af hvilka den ene låg i en inklämd ställning och ofvanpå den andre, utan att kunna röra mer än den ena handen, hvarmed sanden undanskaffades när den ville qväfva dem. I början kände de olidliga smärtor i alla delar af kroppen, men de blefvo snart känslol5sa. Hungern och törsten plågade dem förfärligt. De äro ytterst försvagade, men det tros dock att de komma sig.