Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1866, sida 2

kött och pudding samt på aftonen th med smöt och bröd. — Den 22 kommo vi till Sandy Hook — en fyrplats — och i dag i land i Newyork der en af kompaniets agenter emottog oss ocl tog hand om våra saker. Jag har varit på fler: segelloft(?) och frågat efter arbete, men för till. fället finns ej något; om 14 dar kan jag fådet pi flera ställen om jag vill, men detär ett långt uppe: håll, så att jag väl tar till något annat. En goc hyra kan jag få med ett skepp till Melbourne kapten har bjudit mig 35 doll., men jag bar e synnerlig lust dertill. Hit komma tusentals emigranter hvar deaf och afgå till Vestern. När jag skrifver dette är en agent här och vill ha 150 svenskar till er jernvägsbyggnad; irländare eller tyskar vilja de ej ha. Arbetet betalas ganska bra, 1!, å 3 doll om dag, alltefter som arbetet är till. — — Det sista brefvet är dat. Chicago den 27 Sept. Här berättar vår brefskrifvare, at då han ej straxt fick plats i sitt yrke : Newyork, så begaf han sig upp till Chicagc att försöka sin lycka. ,Här finner jag mig ganska bra; i början är det nog litet ovanligt, men bara man blir var vid lifvet här, så blir det bättre. Jag har fåt god plats på ett segel-loft och har 3 doll. on dagen, samt har arbete hela vintern (det ha man icke i Göteborg). Äfven har jag ett god logis. då jag inackorderat mig hos en svensl familj och betalar 4 doll. i veckan för kost och husrum; det är ganska billigt. Arbetstiden hä! är kortare än i Sverge: vi börja kl. 7 på mor gonen och sluta kl. 6 om aftonen. Jag är den förste svenske segelmakare, som arbetat här : Chicago, och här kunde 10 till få sysselsättning Till nästa sommar skall jag skrifva till några stycken från Göteborg att komma öfver, ty här ska de finna arbete hela året om. I Söndegs var jag i svenska kyrkan; den är temligen vacker, ungefär som Örgryte. Jag såg der flera familjer från Göteborg. — Chicago är en mycket stor stad, med ungefär 450,000 invånare. För 40 år sedan funnos här blott några landtgårdar. Här bygges oupphörligt, timmermän ha arbete hela året om; deras yrke är det bästa här finnes, 3!(, å 4 doll. om dagen, men de arbeta ock dubbelt fortare än i Sverge, dock ej så väl; det är ej så noga huru det blir gjordt, blott det går fort. Får jag lefva och ha helsan skall jag lägga mig till godo på 2 år lika mycket som på 10 år i Sverge. Man kan här lefva mycket sparsamt; kläder och skodon äro ej stort dyrare än i Sverge, man får ett par goda skor för 2172 doll. och en hbadilekis för 2 å 3 doll.; här begagnas sällan omullskläder, ty de äro mycket dyra.t Brefvet slutar med helsningar till familj och vänner m. m. Sådana äro de bref, som anlända från Amerika till hemmavarande anförvandter, alla skrifna af enfaldigt och föga skrifkunnigt folk, hvadan vi naturligtvis måst korrigera dem ifråga om språket. Sannolikt komms äfven bref i motsatt anda, men de lära väl vara få. Huru tror man sig då kunna hindra utvandringen genom falska skrämskott, när underrättelser af helt annan art anlända på enskild väg och spridas inom byar och socknar? Åtskilliga bref till hr Fr. Nelson föreligga derjemte, hvilka blott innehålla tackeägelser för hans tjenstvillighet samt uppdrag att inkassera eller utbetala penningar för de skrifvandes räkning, hvilket allt vittnar om förtroende. Till sist meddela vi följande bref, infördt i den i Chicago utkommande svenska tidningen , Sändebudet, den 6 Nov. 1865: ,Efter att hafva vistats ibland slägtingar och kristna vänner en liten tid i Sverge och der talat om huru Jesus förlåter synder, helar brister och renar ifrån all orättfärdighet, begat jag mig på resan till Amerika igen och kom att få andra vänner till sällskap, så att vi voro inalles så mycket som 50 personer. Vi köpte våra biljetter af hr Fredrik Nilsson i Göteborg, som är agent för det amerikanska emigrant-kompaniet, och jag kan säga att han är en god, uppriktig och sanningsfull man, så långt som jag kan förstå det. Han sålde biljetter till oss för resan på ångfartyg från Göteborg till Hull, på jernväg öfver England till Liverpool och från Liverpool till Newyork, allt för etthundrafyrtiotyra (144) riksdaler och våra koffertar deri inberäknade. Det är allt väl stäldt med detta kompani. Hr Nilsson vill hjelpa emigranterna, sedan de köpt biljetter, att utvexla sina svenska penningar för amerikanskt guld och sedan ledsaga dem till ångfartyget i Göteborg. Det tog oss blott två dygns resa till Hull, och der kom en agent ombord till oss på ångfartyget och ledsagade oss upp till jernbanstationen, hvarpå resan fortsattes till Liverpool, som blott tog oss 6 timmar. Framkomna till Liverpool kom en svensk agent emot oss och ledsagade oss till qvarter, hvar vi hade mat och logi ett dygn for 2 riksdaler. Dagen derpå förde han oss ned på ångfartyget, på hvilket vi gingo till Newyork. Denna resa tog oss 13 dygn. Der emottogos vi af kapten S. Janson, af hvilken vi köpte biljetter till Chicago, och der vexlade vi äfven bort vårt guld för papperspenningar. Eno del af sällskapet stannade i Newyork, en annan del i Chicago och inalles 11 fortsatte resan till Rockford. Men det förnämsta af resan är icke omnämndt än, och det är, att vi voro många Guds barn i sällskapet. Vi bade många glada stunder tillsammans när vi talade om Jssu nåd och kärlek till oss. Regan emellan Göteborg och Hull var öfver en Söndag och då fingo vi afhöra en förträfflig predikan af en snäll broder från Stockholm, pastor Beskow, som var på resan till någon sammankomst i England. På Måndagen talade Beskows broder för oss en liten stund, ty ban var äfven på resan till England, och derpå samtalade vi med hvarandra om Guds kärlek till oss, i det att han sände sin son i verlden att frälsa syndare, och om huru stor välsignelse och kraft det bringar till vår själ när vi tro på denne välsignade Guds son. När vi kommo till Newyork gingo vi till bethelskeppet, och pastor Hedström höll der ett godt tal för oss och hade äfven bön med oss. hvilket jag