Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1866, sida 2

värsvado mer än tillräckligt för att kunna tillbringa vintern, afsöndrad från andra men niskor och ostörd af snikna handelsmän. Äfven har jag utrustat mig bättre, ty hvad jag saknat under de förra åren, det eger jag nu i öfverflöd, nemligen medlen att beskrifva mitt skiftesrika lif och derunder på visst sätt ännu en gång genomlefva min förflatna lefnad. 0, hvad hade jag icke gifvit under förliden vinter för ett litet förråd papper! Men det är kanske bäst hvad som skedde; jag hade tid att anställa de allvarligaste betraktelser öfver de olika händelserna och tilldragelserna, att ända i de minsta detaljer studera karaktererns, som både till godt och ondt utöfvade ett afgörande inflytande på mig och min framtid, samt försksffa mig en klar insigt i mycket, som förr syntes mig oförklarligt. Jag börjar således mitt arbete icke oförberedd; jag skall blifva istånd att berätta likasom hade jag samtidigt befunnit mig på skiljda håll, och det skall bliiva mig en, om ock sorglig, pjutning att derigenom i tankarne försätta mig tillbaka i fordna tider. Jag skrifver, men ,för hvem? frågar jag mig sjelf. Skola en annan dödligs blickar någonsin riktas på dessa bokstäfver? Kanske först efter många, långa år; ty emedan jag vid vårens början åter måste bort till andra trakter, doch jag ej kan medföra detta arbete på mina mödosamma vandringar, så ämnar jag gömma det här. — Skall jag sjelf eo gång återkomma bit, eller är detta den sista vinter jag tillbringar här? Men hvarför tänka på framtiden, så länge det förflutna erbjuder mig så rika ämnen till betraktelser? Omsorgen för kommande dagar skall ej störa mig, ej hindra mig att utföra mitt förohafvande.