Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1857, sida 2

IInan stannar hi sig sjelf. oDerretter utbrast hon med en hastig öfvergång, I hon försökte vrida sina skrynklor till ett leende: — Vet du icke, unge nattsvärmare, att du kan sätta grannarnes onda tungor i gång, om du stannar här bredvid mitt rum. Jag kan säledes icke tåla ... Men detta skämt, den sista kraftansträngning, till hvilken det förtviflade motståndet dref henne, bar en falsk stämpel. Charles fann det ej löna mödan att svara derpå Då Philippine såg det vara fruktlöst att söka väcka brorsonens betänkligheter, slog hon öfver i en annan ton. — Nå, se bara på! Nu sitter han der och arbetar som en myra! Ja, se noga efter, unge man! Men tro mig, när jag säger dig, att du ej är klokare i morgon . .. Din far och jag ha tillbragt många timmar med det lönlösa arbetet att räkna ihop deder siffrorna ... Leta du efter rikedom, stackars man! Du skall icke finna den. Du bör tillochmed prisa dig lyeklig, om du ej i natt erfar, hvad du helst alarig ville veta ... du, som skryter af din heder! — Hvad menar ni faster? — Ingenting, ingenting ... jag vill blott säga, att du i deder papperen kanske skall finna bevis derpå, att om din far icke dog rik, så var det åtminstone icke hans fel... ty... ja, nu kan det vara nog. Leta väl, leta väl! ... God natt... eftersom det ändtligen måste bli så. — De sista orden uttalades med en allt svagare röst; man skulle trott, att hvarje ord kostade henne omätlig ansträngning. Hon gjorde slutligen ett steg mot dörren, stannade åter, vände sig om och aflägnade l sig nästan baklänges med släpande steg; hon tycki natt, sade hon långsamt för