Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1857, sida 2

tigheter och började göra sig förebråelser för sin hårdhet. Han kufvade dock denna känsla af ädelmod, som kanske var olämplig; han ville göra slut på den grymma ovisshet, som sönderslet hans själ. Han fattade derför nycklarne. Först öppnade han den pulpet, vid hvilken han satt; det ena facket innehöll några femfranesstycken, som enligt Philippines försäkran, utgjorde alla de pengar, hvaraf hon hade att lefva, tilldess huset blefve såldt. Charles stängde klaffen, utan att röra dem. De öfriga lådorna innehöllo deremot vidlyftiga papper, som mäste innehålla gåtans lösning och upplysa, om de begge gnidarne voro rike eller fattiga. Unge Dufour öppnade det första bästa dokumentet och genomögnade hastigt de långa sifferraderna, som funnos på hvar sida. Philippine hoppades, att denna syn skulle afskräcka den unge mannen, som enligt hennes tanke var lättsinnig och opraktisk, men hon märkte snart, att hon illa bedragit sig. Charles tog begge protokollerna under armen och sade lugnt: — Vill ni lysa mig upp till min fars rum, tant? Jag ämnar sitta der i natt och genomgå böckerne. — Vill du sitta hela natten på din fars rum? utbrast Philippine ännu mer förskräckt. — Ja visst. — Men... om det nödvändigt skall ske... eftersom du ändå är herre här och den starkaste... kunde du icke stanna här och ... — Nej, tant, jag måste också undersöka de många papper, som ligga i min fars skåp, och dem kan jag ej bära hit ner. — Han vet allt! Han har sett allt! tjöt käringen, hvars förtviflan nu nått sin höjdpunkt. — O, du orm, du orm!