Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1857, sida 1

A — Vidare berättas från Madrid, att en del embefsmän, som blifvit afskedade efter Sartorius störtande och som förblifvit denna absolutistiskt sinnade exministers åsigter trogna, ånyo blifvit anställda. Folkets missnöje öfver styrelsens kräftgång uttalar sig ännu blott i gäckerier emot ministeren och hofvet; men missnöjet växer. FRANKRIKE. I den förut omtalade rapporten från ministern Fould till kejsaren uppgilves att af hofhållningsanslaget för 1856 utdelats gåfvor, anslag, pensioner och understöd till uppmuntran för en summa af 6,300,000 francs. DANMARK. I folkethinget har J. 4 Hansen ånyo framkommit med en fästeaflösningslov. Afsigten med hans motion var, såsom han yttrade, till en början att få veta af ministeren, om den sjelf ämnar förelägga en dylik lag, och om den vill frånråda sanktioneringen af en sådan lag, om den antages af thinget. Inrikesministern besvarade denna indirekta interpellation. Hans svar var sväfvande; men motionären trodde sig dock deraf kunna hemta den förhoppning, att ministeren vid innevarande riksdag sjelf skall förelägga ett förslag i frågan. Förslagets andra behandling beslöts med stor majoritet. NEAPEL. Regeringens officiela tidning innehåller ändtligen en artikel, som förmäler, att upproret på Sicilien är förqväfdt, utan att regeringen behöft lossa ett skott eller utgjuta en droppa blod. Hufvudmannen för upproret var baron Francisco Bentivenga, som förut varit arresterad på misstankar om delaktighet i en sammansvärjning med flera af dem, som understödt honom i hans sista företag, men hade satts på fri fot af brist på tillräckliga bevis. Han hade varit på fri fot i 4 månader, då han i förening med några vänner sökte att bringa Mezzoinzo, Villatrate, Ciminna och Ventimiglia i uppror. Men folket ville icke följa honom, hans band kastade sig in i Cefalu och blef härifrån förjagadt af trupper från Palermo i förening med provinsens gendarmeri. Eiter detta nederlag flyktade det till skogarne och bergen, der en del gåfvo sig, under det andra, deribland Bentivenga och de öfrige ledarne, tillfångatogos. Så lyder den otficiella berättelsen om uppresningen. Bomba har i anledning af det misslyckade attentatet emottagit lyckönskningar från franska och engelska regeringarne genom deras konsuler. Första steget togs af franska regeringen. Äfven de i Neapel bosatte Engelsmän hafva af samma anledning i förening med andra utlänningar personligen öfverbringat kungen sina lyckönskningar. I fyra dagar har det varit illumination i Neapel; men det nämnes icke, om det blott varit de publika byggnaderna, som varit illuminerade, eller om illuminationen varit allmän. DLimes korrespondent i Neapel meddelar följande detaljer rörande den soldat, som försökt att mörda kung Ferdinand: Hans namn är Ayesilao Melano. Af grekisk härkomst har han erhållit sin bildning i en italiensk-grekisk lärdoms-anstalt, kallad 8:t Demetrii Kollegium. Det officiella bladet har pästått att han blifvit bortkörd derifrän, men det är icke sant. Hans föräldrar togo honom ur denna anstalt till följe af politiska förvecklingar. 1848 kastade han sig sjelf i revolutionens armar. General Ribotti var den chef, under hvilken han tjente. Han deltog I i träffningarne vid Angitola och SpezzanoI Albanese. Det säges, att hans far och bror l blefvo fängne och den förre hängd och den senare skjuten. För sanningen häraf vill dock korrespondenten icke garantera. Agesilao Melano var imellertid mycket sorgsen, I dels af personliga grunder, dels af förtrytelse öfver frihetens undergång i hans fädernesland. H 2—— TUE CEN 2—— ÄUÄWÄUA: —