Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1856, sida 1

L COO J 111891198 UJIA, I i hörnet af Torgoch Sillgatorna, hos F. J. E. Olssons t af Kyrko-och Larmgatorna. NN — freden är förbi. Under det oväder, som förestår äro kanske våra gamla frihetsformer ändå goda at kännas vid. Emellertid mottoge tal. den hand reg: nu utsträckt. Regeringen vill icke vidare hafva någon tryckfrihetslag till civillag; vi vilja det icke heller.? Efter ytterligare yttranden af hr Gripenstedt, grefve Anckarsvärd och hr R. T. Cederschold blef den kongl. Propositionen utan votering afslagen. Presteståndet. Propositionen förordades af prostarne Melander, Bring, Teynör och biskop Annerstedt, hufvudsakligen af det skäl, att någon inskränkning i tryckfriheten ej dermed åsyftades, endast en reglering, hvarigenom de många öfverklagade missbruken kunde afskaffas; och yttrade sig alla öfrige för dess förkastande. En del, gillande sjelfva grund-idcen att tryckfrihetslagen bör vara en civillag, anförde såsom skäl till sitt förkastande, att regeringen ej framlagt särskildt förslag till sådan civillag. Af dessa yttrades den önskan, att förslaget måtte få en framtid och återkomma i ett annat skick. Af denna åsigt voro Prosten Gellerstedt, professor Lindgren, prosten Söderberg, hofpredikanten Wensioe, doktor Björkman, prosten Wåhlander, m. fl. Andra åter ogillade redaktionen af ifrågavarande förslag, såsom innehållande endast en definition af ordet tryckfrihet i stället för det bestämda uttrycket att tryckfrihet bör finnas. Ibland dessa voro prostarne Holmgren och Nillen, riksarkivarien Nordström, m. fl. De öfrige yttrade den öfvertygelsen, att tryckfrihets-förordningen aldrig bör ur grundlagarne utgå, samt uttalade derjemte den önskan, att ett dylikt förslag aldrig mera måtte återkomma. Denna åsigt uttalades af doktor Säwo, prosten Ljungdahl, prosten Helen, doktor Sandberg, prosten Gahne, prosten Carlander, biskop Thomander, prof. Carlson, doktor Gumalius, domprosten Knös, prosten Ljunggren, kyrkoherden Schönbeck, kontraktsprosten Almqvist, prosten Rundgren, professor Agardh, biskop Björck, kyrkoherdarne Ottcrström och Nordlander. Den kongl. propositionen blef efter votering afslagen. I samma dags (Lördags) aftonplenum forkastades hos Ridd och Adeln det hvilade förslag I N:o 2, om rättighet för konungen att till vissa beställningar utnämna äfven andra trosbekännare än af den rena evangeliska läran, äfvensom förslaget om rättighet för utskotten att utse sina ordförande. Deremot antogos utan diskussion: förslagen N:o 3, N:o 4, N:o 5, N:o 6, N:o 7, N:o 8, N:o 9 och N:o 10. Först efter någon diskussion antogs äfven förslaget N:o 11, om rätt för Bondeståndet att välja sin sekreterare. I Presteståndet föranledde det ofvannämnda förslaget N:o 2 en diskussion, deri biskop Björck ansåg det isynnerhet vådligt att antaga läkare af annan trosbekännelse än den rena evangeliska, då man vet hvad välde dessa hafva öfver sina patienter; biskop Annerstedt ansåg att samhällets organer böra vara af samma trosbekännelse som samhället sjelft; prosten Melander fann i uteslutandet af ordet Kristen mellan orden annan trosbekännelser skäl att förkasta förslaget; d:r Nordlander ansåg att sådana utnämningar, som föreslagits, skulle endast ske i nödfall; prof. Lindgren ryste vid tanken på att se en katholsk prest vid sin dödsbädd; d:r Oumklius godkände principen, men ogillade redaktionen; prosten Tegnär ansåg menligt, att under nuvarande förhållanden antaga förslaget; prosten Söderberg gillade orden annan trosbekännelse, emedan dermed gåfves rum äfven för mosaiska trosbekännare, af hvilka man vet att många förvärfvat stor erfarenhet och skicklighet iläkarekonsten. Det kan komma tillfällen, då behofvet af läkare blir stort, såsom vid krig och farsoter, och då vore godt att finna sådana bland infödde svenske män, äfven af annan trosbekännelse; riksarkivarien Nordström biföll förslaget; biskop Fahlerantz, domprosten Björling, prostarne Ljungdahl vch Landgren samt hofpredikanten Vensioe voro af samma äsigt som biskoparne Björck och Annerstedt. Kontraktsprosten Almqvist biföll förslaget. — Biskop Björck ville slutligen hafva tillagt, att han skulle gillat förslaget, om det innehållit: i krig, vid farsoter eller i nödfall. Propositionen förkastades med 37 röster mot 10. Deremot biföllos förslagen: N:ris 3, 4, 5 (genom 25 röster mot 24), hvaremot förslaget N:o 6 förkastades. I Borgareståndet fortsattes den på f. m började diskussionen om förändring i städernas representationsrätt, hvilket förslag, efter det 40 talare yttrat sig, bifölls med 42 röster mot 18. Likaså bifölls förslaget om ändring i 8:n Var icke alltför sträng mot honom, bad den